Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men under eggen af Damoklessvärdet
De bäva sina liufruden så dristigt,
Som en trofé från fienderna bortryckt;
Och lugna blickar flyta derutur
På hopen, sänkt i griftens stumhet af
Sin sorgsna bäfvan. Ömkan bryter stundom,
Liksom en tår, ur dessa blickar; men
Den sörjer icke öfver deras lott,
Som på schavottens segervagn förbida
Martyrens blodbestänkta offerkrans;
Dess stora sorg går till helt annat mål.
Från enkesätet för det största bland
Venedigs minnen och dess hemskaste,
Från dogernes palats nu äskas ljud,
Som mörka foglar äska det från tornen.
När detta rum får tunga, röres hon
Blott af en blodström, som skall rinna, eller
Af högsta myntsort, som betecknar värdet
Af sparadt blod: en frihet, som förlorats.
Och domens första stränge ord är — adöd
För bödels band". — Nu såsom verkan af
Det ordet spörjs bland massorna demere
En ryckning, ögonblicklig, stum — lik bålens,
Som mist sitt hufvud, men ej än tycks finna
Sig i sitt öde att ett intet vara.
Men redan ljuder domens milda ord;
aUr djupet af en outtömlig mildhet,
Som aldrig tröttnar att förlåta, vår
Tillbedjansvärde furste låtit nåd
Gå framför rätt och domen mildrat har
Till carcer\luro af blott tjugu år
För Maroncelli, och för Pellico
Af endast femton’1. — Då en gränslös suck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
