Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För honom lampan, som i natten drömmer,
Ej mäter sanden, den hans timglas tömmer,
Och bort hans dröm med sorgens vålnad far.
Men andra vålnader så lätt ej flykta:
Hur väg dem visas må af månens lykta.
Orörligt stirra de med dödens blick
Ned på en man, hvars bud förskingrat härar;
Som fruktas än, fast man ej honom ärar,
Och djerft bland faror som bland rosor gick.
På minnens tummelplats hans tanke stannat;
Hört, huru samma hop hans namn förbannat,
Som förr det burit opp med jubelfröjd;
Sett skummet af hans lefnadsströui än blänka
I soln af verldens skönsta thron, än stänka
Mot stigen af schavottens hemska höjd.
ttTill stora ting ens öde den hat- ämnat,
Hvars köl i slika bränningar ej remnat,
Och ej i slika bråddjup störtats ned!”
På herrskarns marmoranlete ett löje
Vid denna tanke, mellan harm och nöje,
Liksom en blixt på glacierer gled.
Ett vildsint gny då når hans spända öra:
ttIIvem dristar sig att statens ordning störa?”
Han knappt så sport, då svar han redan fått:
aDe äro många, många, som sig mena
Nu hafva samma rätt, du dig allena
Som arfvedel trott ega på din lott”.
ttVisst ej blott dig i detta land var unnadt
Att visa, hur man ordning bryta kunnat.
Som man i denna stund det ännu kan:
Men ditt exempel dock är det mest färska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
