Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och, skaldinna, på din sång han tänkte,
Glömmande en stund, hur svag var hans.
Ydrdagojemningen.
Till fru Marie Ramsay.
Det var ren midnatt. Baln dock sam i ljus,
Likt vågen brinnande i vårdkas-glansen;
Och liksom skummet, yrdt af stormens brus,
I tonens hvirflar lekte lätta dansen.
Men märket likt, vid glädjens gränser satt,
Cypressens dunkla syster, granen, stirrar,
Och bland dess skuggor brutet, dämpadt, matt
Ur lampan flyktande ett gas-sken irrar.
Hvad makter locka Dig till denna hamn
För glädjens spöken, glädjelösa tankar?
Der lif och ljus och fröjd bredt ut sin famn,
Är det ej der, din själ helst kastar ankar?
O, jag förstår ditt ögas djupa blick,
Den underbara tolken af ditt sinne:
Om stundom än din stråt bland rosor gick,
Så såra äfven törnen hjertats minne.
Ju högre lifvet brinner, dess mer lätt
Den vådeld tänds, hvari ¡ill sällhet qväfves. —
Men öfver stundens qvalm dock lyser ett.
Som gripes an af rök och brand förgäfves.
Det hjertats godhet, hjertats adel är:
Så högt på lifvets högsta höjd de throna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
