Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopparsmältningsmetoder
Sulusmältningen.
64
del av dess svavel. Vid svavlets förbränning syrsattes större delen
av det som sulfider bundna järnet och överfördes till motsvarande
syreföreningar, vilka vid den efterföljande sulusmältningen jämte de
övriga baserna och kiselsyra bildade slagg. Rostningen utfördes i
under bar himmel belägna rostgropar eller enkelt murade bås, öppna
på framsidan. Tvärs över båsets botten inlades först några grova
stockar och sedan ett lager lång ved (hult) samt ovanpå denna mal-
men, varvid tillsågs, att den svavelrikaste malmen kom närmast ve-
den och i hopens mitt. Mot sidorna åter placerades svavelfattigare
och hårdmalmsliknande gods tills rosten blev fylld, då den täcktes
av malmsylta, varefter veden antändes på rostens framsida. Regle-
ring av lufttillförseln skedde dels genom vid framkanten uppresta
större malmstycken (oppslag), dels genom förändring i det täckande
lagret malmsylta. Kallrostningens teknik påminner mycket om trä-
kolning i mila. Rostningsprocessen fordrade en rätt omständlig sköt-
sel, men gav det oaktat ett ojämnt rostgods (verk). Rostningstiden
varierade, beroende dels på malmens beskaffenhet, dels på malmhö-
gens storlek. I senare tid, då rostarna innehöllo 5o—80 ton, tog rost-
ningen en tid av 3 å 4 veckor.
Denna var den svenska metodens viktigaste operation och avsåg
att avskilja och samla malmens koppar från de medföljande andra
ämnena. Vid smältningen förenade sig då i första hand kopparn
med i malmen varande svavel, samt, i mån som överskott därav
fanns, med järnet till skärsten, under det de övriga beståndsdelarna
bildade slagg. På suluugnen uppsattes orostad hårdmalm samt kall-
rostad blötmalm jämte som flussmedel något slagg från råkoppar-
smältningen och stundom litet kalksten. Några vågar för vägning
av de olika slagen av malm, skärsten och flussmedel funnos dock
icke, utan proportionerna togos efter erfarenhet och ögonmått. Upp-
sättningen skedde kontinuerligt i mån som det uppsatta godset ned-
sjönk, varvid dock godsets och bränslets fördelning på ugnsschaktets
area på grund av flera omständigheter måste ägnas särskild upp-
märksamhet. Som bränsle användes träkol och för lufttillförseln
sörjde enkla bäljar, ett par till varje ugn. På grund av sin högre
egentliga vikt samlade sig så småningom skärstenen på ugnshärdens
botten och så snart härden blev full, avtappades skärstenen och upp-
samlades i en bredvid ugnen med sand och lera inramad grop och
fick där stelna. Varje sådant utslag kallades en löpning. Slaggen av-
gick vid härdens överkant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
