Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopparsmältningsmetoder
De för sulusmältningen begagnade ugnarna voro öppna schakt-
ugnar, särskilt i äldre tider rätt små och primitiva. Vid början av
1500-talet uppgives ugnarnas mått inom murarna till c:a I m i
fyrkant och den totala höjden över bottenhällen till knappt 3 m:
Då på denna tid ugnens härd var försedd med en rätt tjock inram-
ning av sand, kolstybb och lera, torde knappast härdens mått över-
stigit 0,6 m i fyrkant och en effektiv ugnshöjd av 2 å 2,5 m. Ugns-
murarna voro åtminstone delvis utförda av natursten i kallmur samt
till ungefär halva sin höjd omgivna av en kulle med jord. På ugnens
bakvägg fanns öppning för en forma och på ena sidan en öppning
för skärstenens avtappning, det s. k. stickhålet. Ugnens framvägg
avslutades vid härdens övre kant, som var något framdragen, där-
igenom bildande en liten sump för uppsamling av smältprodukterna.
Under årens lopp förändrades ugnarna, dels genom ökning av di-
mensionerna, dels genom förbättring av bäljarna med därav följande
ökning av formornas antal till 2 eller 3, varigenom ugnarnas kapa-
citet höjdes och bättre utbyte erhölls. Vid 1800-talets början voro
de dock icke större än med c:a 1,1 X 0,9 m area och c:a 3,4 m höjd.
Karakteristiskt för Falu-ugnarna har alltid varit deras ringa höjd i
motsats till vad som var brukligt på andra platser.
För att genom en reducerande smältning erhålla koppar ur den
vid sulusmältningen bildade skärstenen, måste denna först rostas.
Denna rostningsprocess försiggick liksom kallrostningen i murade
bås, men dessa voro mindre och alltid belägna under tak i särskilda
rosthus. I båset inlades ett lager ved och delvis även träkol därpå
skärsten, vilken dock först sönderslagits till mindre stycken, var-
efter veden antändes och rosten lämnades att brinna. Efter en kort
tid uttogs skärstenen, sönderslogs ytterligare och inlades jämte ved i
ett annat rostbås för fortsatt rostning. Proceduren upprepades 4 eller
5 gånger, ibland ända till 8 gånger, vilket kallades att rostverket
undergick så eller så många eldar. Varje eld tog olika tid i anspråk,
den första 3—4 dagar och de efterföljande ända till lika många
veckor.
Sedan skärstenen undergått behövligt antal eldar för att bliva
dödrostad, uppsattes den åter på schaktugnen med träkol och fat-
tig hårdmalm eller kvartsrikt gråberg. Vid denna smältning utredu-
cerades kopparn under det skärstenens järn-syreföreningar med till-
hjälp av den uppsatta kvartsiga malmens kiselsyra bildade slagg.
Denna slagg var kvick och lättfluten samt innehöll en del koppar,
Vändrostningen.
Rostbruket.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
