Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska järnets världsrykte
och manganhalter i tackjärnet för att blåsningen skulle giva ett gott
stål med erforderlig tappningstemperatur. Därför fick man ofta myc-
ket blåsiga göt med kallflytningar etc. Emellertid kom här bessemer-
stålets lättvälldhet väl till gagn, så att man genom lämpligt avpassad
vällning av ämnena före deras utsmidning eller utvalsning till färdiga
dimensioner kunde tillfredsställande befria stålet från de sprickor
eller »roakes», som vid denna tid var stålets värsta fiende och ofta
förorsakade mycket skrot vid syningen samt även klagomål från
kunderna. Vällningen skedde under hammare och kunde ibland få
upprepas ända till tre gånger med mellanliggande utsyningar för att
få en produkt, som kunde godkännas. Vid normal gång av blåsningen
var oftast en enda hammarvällning tillräcklig för en god slutprodukt.
Då bessemerprocessen och bessemerstålet i början av 1860-talet
varit i tillfälle att visa, att metoden hade stora förutsättningar att
bilda en ny fas i vår järnhanterings utveckling, var man dock ännu ej
på det klara med att det svenska bessemerstålets blivande hemort låg
på verktygsstålets område. Dess utmärkta egenskaper, eldhärdighet
vid bearbetningen, lättvälldhet och goda skäregenskaper m. m. hade
visserligen blivit allmänt erkända i utlandet och givit löfte om att
detsamma skulle bliva en farlig konkurrent på världsmarknaden till
degelstålet av billigare kvalitet, men man kunde icke förhindra eller
förbise, att stålet var ojämnt och att klagomål däröver från utländska
köpare ingalunda voro ovanliga. Då man därför saknade bärig grund
att anlägga bessemerverk enbart för framställning av verktygsstål,
gick man vid de första verkens anläggning in för att såsom huvud-
produkter framställa smiden och valsgods för maskin- och andra
konstruktionsändamål d. v. s. samma linje, efter vilken de utländska
bessemerverken utbyggdes. Det år 1862 anlagda verket vid Sandvi-
ken utbyggdes sålunda jämte masugnar och bessemerugnar med ett
valsverk för hjulringar, en ånghammare på 15 ton för smidning av
kanonämnen, grövre vevaxlar och släta axlar samt mindre hammare
för utsmidning av göt och för klenare maskinsmide av skiftande slag
etc. Verktygsstålsmidet, representerande en mindre del av tillverknin-
gen, nedflyttades från Högbo. Vid andra, efter hand tillkommande
anläggningar utrustade man sig likaledes för maskinsmide. Småning-
om blevo emellertid valsverken de dominerande förädlingsorganen för
den växande verktygsstålstillverkningen och i flera på 1870-talet an-
lagda verk utelämnades den grövre smidesutrustningen. I valsverken
utvalsades bessemerstålet till tråd av låga och högre kolhalter för
Sandviken.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
