Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oresundstunnel
1888 års förslag.
48
Sedan hördes ingenting av — Teknisk Tidskrift hade ej den minsta
notis — och den digra pappersakten sjönk till botten i departementets
dossier för att åter tagas fram efter 2 år till avslag på nyårsaftonen
1888, den traditionella konseljen för massavverkning av skräp.
I samma månad som den svenska regeringen gjorde slut på det
franska äventyret, utarbetade en av våra mera kända brobyg-
gare under 1800-talet, civilingeniör Johan Rudolf Lilljeqvist?) för-
slag till »undervattensbro mellan Hälsingborg och Helsingör», av-
sedd att kompletteras av tyskarna med en liknande konstruktion mel-
lan Låland och Femern. Lilljeqvist hade en långvarig utländsk verk-
samhet bakom sig och var vid tiden för förslagets offentliggörande
biträdande ingeniör vid det stora Forthbrobygget i Skottland. Det var
sålunda en man, som borde veta, vad han gjorde.
Det som bland annat gav Lilljeqvist impulsen till Oresundsförslaget
var den stränga vintern 1887—388, då Sverige under 6 veckor var iso-
lerat från Europa. Med hänsyn bland annat till isproblemet ansåg
han dock en bro omöjlig och tunnel avfärdades under hänvisning till
de överraskningar berggrunden kunde erbjuda. Han tänkte sig där-
för en undervattensbro.
Den skulle bestå av en kontinuerlig tub med en yttre och inre järn-
beklädnad samt mellan dem ett 1 m tjockt betonglager, eventuellt
armerat, med hänsyn till den yttre tubens rostning och bortfallande.
Tubens vikt skulle motsvara den undanträngda vattenmassan, så att
belastningen å pelarna bleve jämförelsevis ringa. Den skulle byggas
1 30-meterslängder, som hopsattes. På var 30:e meter skulle densam-
ma uppbäras av korta pelare, på vilka brobalkarna inuti tunneln vila.
Pelarna skulle utföras som betongfyllda järnkasuner med pneumatisk
grundläggning. Lilljeqvist var övertygad om att kostnaderna skulle
stanna vid 12 mill. kr. eller i nuvärde c:a 30 mill. kr.
Hans utredning visade sig i fortsättningen huvudsakligen bestå av
ekonomiska spekulationer, stödjande sig på utländska erfarenheter
och gående ut på att affären var lysande. Det låg nämligen nära till
hands för Lilljeqvist, som tillbragt så många år i Frankrike och Eng-
2) Johan Rudolf Lilljeqvist föddes i Stockholm 1855, studentexamen 1875 och examen
från Tekniska Högskolan 1880. Ritare hos Th. Seyrig i Paris 1881, kontrollingenjör
vid Compagnie des chemins de fer de FEst 1881—983, biträdande ingenjör vid Forth-
brobyggnaden 1883—90, brokonstruktör i London 1890—394, varunder L. erövrade 1:sta
priset i internationell brotävlan i Australien. Efter återkomsten till Sverige grundade
L. Elektrokemiska A.-B. i Bengtsfors 1895, vars verkställande direktör han var till
sin död 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
