Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ervalla bruk
40
F: N:s jeren), det sistnämnda efter värdesättningen att döma även
ett ämnesjärn av allmogetillverkning. Varför.icke den vidare bearbet-
ningen av detta avradsjärn till stångjärn ingår i förslagskalkylen är
ju egendomligt, men kan bero på att man funnit förmånligare att av-
yttra detsamma i oförändrat skick till exempel till något grannbruk
eller till någon järnhandelsman i Arboga. — Kalkylen giver som sy-
nes vidare vid handen, att man beräknade erhålla lika många skep-
pund stångjärn som det därtill använda tackjärnet. Härvid är blott
att erinra om den gamla skillnaden mellan tackjärns- och stångjärns-
vikten, som i sinom tid fixerades för hela riket på det sättet, att I
skeppund tackjärn skulle väga 26 lispund, under det att 1 skeppund
stångjärn vägde blott 20 lispund. Skillnaden beräknades motsvara
avbränningen (i form av färskslagg, räckhammarslagg och glödspån,
kanske även skrot) vid tackjärnets färskning och produktens uträck-
ning till stångjärn. Denna »avbränna» uppgick sålunda till 30 ?/o av
tackjärnets verkliga vikt, en siffra som någorlunda stämmer med
uppgifter från andra källor. Träkolsanslaget är i kalkylen upptaget
till 1 !/4 stig per skeppund stångjärn, eller — eftersom man här räk-
nade med 18 tunnors storstigar — 22!/2 tunnor, en åtgång som måste
betraktas som hög, även då man såsom här har att göra med de starkt
träkolsförbrukade äldre svenska smides-processerna. Arbetslönen, I
daler per skeppund stångjärn, låter sig ju icke utan vidare bedöma,
då därför skulle erfordras att uträkna dalerns dåtida köpkraftsvärde,
något varpå jag icke här kan inlåta mig. Med stor visshet kan emeller-
tid antagas att penningeavlöningen blott utgjorde en del av arbets-
förtjänsten, vari säkert ingick fri bostad och vedbrand, lyse i den mån
som härtill användes pertstickor och bloss, skogsbete åt kor, får och
getter, rovland och kryddtäppa m. m. — Kalkylen slutar med en
förbluffande hög vinst av nära 100 ?/o på tillverkningskostnaden.
Vid bedömande av detta ståtliga resultat bör dock ihågkommas, att
bland utgiftsposterna endast tackjärnet torde hava upptagits till fulla
värdet, då detsamma måste genom köp anskaffas. Kolen äro säker-
ligen beräknade till blotta kolnings- och transportkostnaden. Den till
smederna utgående arbetslönens ofullständighet är redan påpekad.
Slutligen hade bruksägaren att bära en mängd utgifter för dammars
underhåll och dammvaktning, för »gångande verkets» vidmakthål-
lande m. m. samt för administration, skatter etc. Slutligen torde salu-
priset för stångjärnet hänföra sig till Stockholm. Redan under 1500-
talet hade för järntransporterna från Bergslagen vagnsväg anlagts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
