Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ervalla bruk
förbi Ervalla ner till Arboga.?) Och på denna väg torde brukets stång-
järn hava sökt sig ner till denna, den närmaste inlandshamnen. På
skutor fördes det vidare till Stockholm, där en lång rad av kostnader
väntade, däribland exportörens kommissionärsarvode ej var det
minsta. Men trots allt detta torde järnhanteringen vid denna tid —
de »svåra tidernas» perioder undantagna — varit en god affär.
Så vitt man vet drevs bruket direkt för de omyndiga Bjelkarnas
räkning de första åren efter föräldrarnas död. Det var emellertid un-
der 1600-talet mycket vanligt att adliga bruk bortarrenderades till
någon driftig person, oftast väl en yrkeskunnig bruksinspektor av
ofrälse börd, men ibland helt enkelt till en vid bruket anställd mäs-
tersmed. Detta senare blev fallet vid Ervalla. Arrendatorn var Ȋrlige
och konsterike mäster Brewitz hammarsmed». Hans första kontrakt
torde icke vara i behåll, men på 1630-talet fick han avtalet förnyat
»upå någre Ähr tillgiörandes eller intill dess dee wälborne Barnen
(Bjelke) antingen till sine mogne och myndige år lyckligen komma
kunde eller dessförinnan dem kan emellan skiptas», såsom ordalagen
lyda i det framför mig liggande kontraktet. Aven arrendatorn hade
dock rätt att upphäva avtalet. Ett halft års uppsägningstid var å båda
sidor stipulerad. Ä ägarnas vägnar är handlingen underskriven av de-
ras förmyndare och morbroder, riksdrotset och riksskattmästaren
Gabriel Oxenstierna. Att han själv författat densamma är väl knap-
past troligt, men i varje fall är den såväl till innehåll som form mön-
stergill i alla avseenden. Det som däri är av intresse för min redogö-
relse är isynnerhet följande.
Ervalla bruks utrustning bestod nu — det var som sagt på 1630-
talet — av I hammare och 2 härdar (smidie-hehlar) »med bäljor och
annor redskapssaker, som till en fullkomlig smedja hörer». Utom full
underhållsskyldighet för denna utrustning åtog sig arrendatorn att
(i stället för arrendesumma i penningar) utsmida ägarnas eget os-
mundsjärn, 140 skeppund årligen, med fritt erhållna träkol från går-
dens skogar. Därvid hade han att av varje bekommen läst osmunds-
järn leverera 10 skeppund »godt hammarjärn» av en enda sort, vars
dimensioner specificeras på följande något egendomliga sätt: varje
stång skulle vara mellan 11 och 12 fot lång, 3 finger bred och så tunn
slagen, att 9 stänger vägde 1 skeppund. Det kolanslag, som härför
bestods, var bestämt till ri stig eller 18 tunnor till varje skeppund
5) Vägen beslöts år 1545 enligt Breitholtz, Ervallaboken. Sid. 88.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
