Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden
vivre och logi. Med glädje erinrar sig Darell ännu den goda stämning i det Wen-
strömska hemmet, som Jonas, »en liten trevlig man», och hans nu 80-åriga syster
Kerstin förmådde sprida.
Under år 1885 praktiserade Darell på Statens Järnvägars Baningenjörsexpedi-
tion i Skövde och kom sedan till Nyhammars Bruk som verkmästare och ingen-
jör. Han hade här hand om och tillsyn av en masugn och sju lancashirehärdar
samt en reparationsverkstad, som emellertid under Darells ledning utvidgades
för tillverkning av en del järnmanufaktur bl. a. för Statens Järnvägar och
Telegrafverket.
Belysningen i denna verkstad var emellertid mycket dålig, varför Darell före-
slog brukspatron Hammarström, att man skulle införa elektrisk belysning för
vilken Darell skulle åtaga sig att konstruera generatorn. H. gav sitt samtycke
härtill och inom kort hade man en belysningsanläggning för 65 volt färdig med
elektriska glödlampor från Siemens & Halske i Berlin. Detta torde ha varit år
1886 eller 1887. Den lyckade utgången av detta experiment gjorde, att Darell
kom att utföra ett I 5-tal belysningsanläggningar på olika platser. En av de mera
anmärkningsvärda var en belysning för dagbrottet i Grängesberg. För denna
användes båglampor, vilka voro inköpta från Siemens & Halske. Det var emel-
lertid nödvändigt att skydda dessa lampor mot de vid skjutningen kringfly-
gande stenarna, och Darell hittade då på att hissa ned dem i för ändamålet an-
ordnade trälådor. För ledningarna tog man risken av ett avbrott. Det visade
sig också, att det blev billigare att reparera avslagna ledningar än att förlägga
dem på ett skyddat sätt.
Omkring I 1/4 km från Nyhammar fanns en gruva, Illmyregruvan, dit kraf-
ten förut hade överförts genom en konstgång. Darell spekulerade emellertid på
om det ej skulle vara möjligt att göra en elektrisk kraftöverföring från Nyham-
mar till gruvan. Han grep sig verket an och konstruerade en likströmsgenerator
för omkring 120 volt samt en motsvarande motor, och med denna maskinut-
rustning åstadkom han Sveriges första kraftöverföring, som blev alltigenom
lyckad. När Illmyregruvans malm började bli fattigare, kunde anläggningen ej
bära sig, varför man flyttade hela utrustningen till Fredmansbergs gruvfält mel-
lan Grängesberg och Ludvika. Wilhelm Wenström besökte Darell i Nyhammar
år 1889 och blev då så intresserad av hans projekt, att han skänkte honom rit-
ningar till en lämplig vattenturbin. Denna turbin utfördes också mycket riktigt
på Nyhammars verkstad.
Bland kraftöverföringsanläggningar, som senare utfördes av Darell, må näm-
nas en från Sågmyra till Enmyra gruva, nära Insjön — ett avstånd på 8 km.
Den typ av generator, som lancerades av Darell, hade ett stillastående, kors-
formigt magnetfält och ett ringformigt ankare, som roterade utomkring mag-
netfältet. Med hjälp av de handskisser, som på sin tid uppgjorts av Darell och
som numera äro införlivade med Aseas museum, är en sammanställningsritning
av en sådan generator uppgjord och återgives här nedan. Denna maskin, som
benämndes typ IV b, var avsedd för 900 volt och 16 ampére. Varvtalet är ej
angivet, men av andra uppgifter att döma bör det ha varit något omkring 360
r/m. Ankaret var lindat med 2 169 varv 1,6 mm koppartråd, som i isolerat till-
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
