Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avhandlingar - Torsten Althin: Ett tekniskt museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vackraste utställningen i Sverige blev en vandring genom sekler.
De pedagogiskt ordnade kulturhistoriska avdelningarna för arkeologi,
hantverk, industri, fiske, handel, sjöfart, allmoge, de högre stånden,
kyrklig och profan konst samt konsthantverk gav en instruktiv
översikt från stenålderns dagar till utställningsåret och även utblickar mot
framtiden.
Av de kulturhistoriska avdelningarna hade den industrihistoriska
fått den största golvytan till förfogande, ca 3 000 m². Efter ett knappt
fyraårigt intensivt insamlingsarbete visades för besökarna de många
genom lån, gåva eller köp sammanbragta modellerna, maskinerna och
verktygen, bilderna m. m. av teknikhistoriskt och industrihistoriskt
innehåll och värde från de flesta industrigrenar som fanns eller funnits
i västra Sverige, Småland och delar av Bergslagen.
Förklarligt nog uppskattade ingenjörer och industrimän liksom
kulturhistoriker vad de fick beskåda. Sedan åren kring sekelskiftet
1900 hade nämligen intresset för teknikhistoria, särskilt
bergshanteringens historia, vuxit fram och blivit befäst. Detta hade tagit sig
uttryck i artiklar i tekniska tidskrifter, i gedigna monografier över
industriföretag och genom smärre teknikhistoriska föremålssamlingar.
Gemene man av alla åldrar upptäckte på utställningen 1923, att
ingenjörskonsten och industrien har en lång och fascinerande historia.
Följden blev bland annat att den industrihistoriska utställningens
salar med därtill hörande ”järngruva” hade den högsta besökssiffran
av de kulturhistoriska avdelningarna; omkring 130 000 besökare på
knappt fyra månader. I Göteborg visades i handling att förutsättningar
för att åstadkomma ett allmänt tekniskt museum borde finnas inom
räckhåll.
Två banbrytande museimän hade tidigt dragit upp riktlinjer
för utställningens kulturhistoriska avdelningar. Det var chefen för
Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg, Axel Nilsson, och amanuensen
vid Nordiska Museet i Stockholm Sigurd Erixon. De hade i sin plan
tagit med även en avdelning för industrihistoria, därför att de klart
insett att tiden var mogen för att på ett mera allsidigt sätt än förut
inrikta museal verksamhet på detta ämnesområde även i industrilandet
Sverige.
Utställningssommaren 1923 var fylld av händelser av betydelse för
ett tekniskt museums framtid. En del av dem skall här beröras.
Avdelningen för industrihistoria studerades givetvis särskilt noga
av de i museifrågan agerande inom Ingeniörsvetenskapsakademien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
