Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avhandlingar - Hans Hylander: Dædalus 1931—1973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörande ”John Ericssons varmluftsmaskin”. Detta låg till grund för
Lennart Way-Matthiesens väldokumenterade redogörelse 1932 för
denna märkliga uppfinning, som nu råkat i glömska, men som på sin
tid 14 svenska företag skaffade sig rätt att tillverka. John Ericsson
har ofta men med orätt betecknats som fartygspropellerns ende och
egentlige uppfinnare. Att det fanns många före honom visade Einar
Christell i en utredning publicerad i Dædalus 1934. ”Sveriges äldsta
bevarade fartygspropeller” torde emellertid enligt en uppsats av
Torsten Althin i Dædalus 1939 vara just en propeller av John Ericssons
konstruktion, som varit utställd i maskinhallen, sedan denna öppnats.
Ritningen till denna propeller är daterad den 4 maj 1843 och
approberad av Otto Edvard Carlsund. Propellern var avsedd för ett fartyg
med namnet ”Flygfisken”. Detta skrotades 1885, men man tog vara
på propellern, eftersom den var Motala Verkstads första experiment
på området. Verkstaden skänkte den 1926 till Tekniska Museet.
Även små och till det yttre obetydliga föremål i museets samlingar
har fått sin beskrivning i Dædalus. Som exempel kan nämnas en
uppsats av George Spaak och Torsten Althin i Dædalus 1950 med titeln
”Enkelmikroskop, som möjligen tillhört Emanuel Swedenborg”. Det
är nu inte längre föremålet självt, en lins med 42 gångers förstoring
monterad på ett skaft med preparathållare, som är huvudsaken, utan
den omständigheten, att mycket talar för att det unika instrumentet
en gång tillhört Emanuel Swedenborg. Det påträffades av Spaak i
dödsboet efter en förvaltare på Axmars gamla järnbruk i Gästrikland,
där Swedenborg enligt ortstraditionen skall ha bott. De båda
författarna lyckas nu visa inte bara att traditionen är riktig så tillvida, att
Swedenborg som delägare i bruket bott på Axmar åtminstone ett år
samt att han bevisligen varit ägare av ett mikroskop. Alldeles
uteslutet är väl ej heller, att Swedenborg själv tillverkat mikroskopet, ty
han hade i Holland lärt sig att slipa glaslinser och var ingalunda
bortkommen i praktiska ting.
Ibland, när lyckan varit god, har museet samtidigt med föremålen
förvärvat arkivalier, som belyser föremålens historia. Ett sådant
lyckligt sammanträffande är bakgrunden till Gösta Bodmans avhandling
i Dædalus 1957 om ”Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker”.
I det gamla kronobränneriet på Gripsholm anlades 1802 av ett
konsortium vårt lands första stora kemisk-tekniska fabriker. Där
tillverkades svavelsyra i blykamrar och dessutom salpetersyra, saltsyra och
ättika, blyvitt och andra färger samt såpa och tvål. År 1816 övertogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
