Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avhandlingar - Hans Hylander: Dædalus 1931—1973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabriken av ett nytt konsortium, i vilket landets vid denna tid
förnämsta kemister, Johan Gottlieb Gahn, H. P. Eggertz samt J. J.
Berzelius ingick. Berzelius arbetade själv i fabrikens laboratorium, och
det var där han upptäckte det nya grundämnet selen. Föreståndare
för fabriken blev med tiden Berzelius förut omnämnde vän Carl
Palmstedt. År 1825 brann emellertid fabriken ned. Byggnaderna i
Gripsholm såldes, och ett nytt bolag bildades, denna gång utan
Berzelius. En ny fabrik anlades vid Kummelnäs på Värmdön med goda
sjöförbindelser med Stockholm, och där fortsattes driften, dock med ett
något reducerat program. Som föreståndare anställdes en elev till
Berzelius vid namn F. A. Smith. Vid dennes död 1851 lades fabrikationen
ned. F. A. Smith hade en son, Henning, som vid faderns frånfälle var
endast något år gammal. Han blev med tiden civilingenjör och anlade
ett båtvarv vid Kummelnäs. Med sin hustru Fanny, dotter till skalden
Elias Sehlstedt, hade han sonen Helmer, som blev professor i sanskrit
i Uppsala och som tillsammans med sin hustru donerade allt vad som
då återstod av Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker till
Tekniska Museet. Detta skedde 1951, på året jämnt ett sekel efter det att
driften vid Kummelnäs upphörde. Och det var inte litet som
pietetsfullt bevarats vid Kummelnäs under så lång tid. Där fanns
räkenskapsböcker, driftsjournaler och korrespondens för tiden 1812—
1850, allehanda redskap och verktyg för tillverkningen,
laboratorieutrustning, transportkärl, färgstoffer m. m. Man förstår lätt att den
gamle kemisten och industrihistorikern Gösta Bodman med iver skulle
kasta sig över detta material, och efter några år hade han
sammanställt ett manuskript med en omfattande skildring av de märkliga
fabrikernas öden. Tyvärr lyckades han aldrig uppbringa medel för
tryckning av sitt arbete, och den koncentrerade framställningen i Dædalus
redovisar endast det väsentligaste resultatet av hans forskarmöda.
Inte många avhandlingar i Tekniska Museets långa rad av
årsböcker skulle ha kunnat skrivas utan att skatterna i museets arkiv
använts som källa. Sällsynt är dock att ett enstaka dokument i arkivet
blivit föremål för en monografi. Det är emellertid fallet med en
praktfull och sällsynt färglitografi från Londonutställningen 1851.
Den gav 1944 uppslaget till en avhandling ”Crystal Palace. Kring en
färglitografi” av Maj Gullbring-Odelberg. Den skildrar ej blott
utställningsbyggnaden och dess skapare Joseph Paxton utan också
Sveriges mycket blygsamma representation i utställningen, vid en tid då
”handaslöjden ansågs vara det mest representativa för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
