Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avhandlingar - Hans Hylander: Dædalus 1931—1973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsedd att utgöra ett kapitel i den sprängämnesteknikens historia
sina forskningar, men som han inte hann att fullborda. Som en av de
flitigaste författarna i denna grupp av medarbetare bör även nämnas
kamrer Rune G:son Kjellander, som ur arkivens gömmor lyckats
uppbringa material till levnadsteckningar över inte mindre än åtta
svenska tekniker och industrimän, vilkas namn och insatser Dædalus
därigenom kunnat rädda undan glömskan.
En grupp av bidragsgivare, som i denna översikt inte gärna kan
försummas, är de kvinnliga författarna. Av de i författarregistret
upptagna 165 bidragsgivarna är 16 kvinnor. De omtalas här, inte av
gammaldags courtoisie, utan därför att deras inbrytning på ett fält,
som tidigare betraktats som utpräglat maskulint, synes värd att
uppmärksammas. Början gjordes av Gurli Linder år 1934 med en uppsats
”Om S. A. Andrée”, författad samma år som stoftet av de tre på
Vitön återfunna medlemmarna av Andrées polarexpedition fördes att
vila i fosterjorden. Uppsatsen byggde på personliga hågkomster samt
på brev och anteckningsböcker skrivna av Andrée. Den hade ett år
1934 aktuellt ärende, nämligen att påminna om att man för
polarfararen med det olyckliga ödet inte fick glömma den märklige
ingenjören. I en kort uppsats i Dædalus 1941 med titeln ”Carl Bernhard
Wadström” fäste Ellen Hagen uppmärksamheten på en ur
teknikhistorisk synpunkt intressant resejournal som hennes farfars farbror
industrimannen och slaveribekämparen Carl Bernhard Wadström
skrivit under sina resor i Sverige och utlandet.
Carola Goldkuhl, som var barnbarnsbarn till prostinnan Carolina
Odhner, Nils Ericsons och John Ericssons enda syster, var under
många år sysselsatt med att förteckna kända brev till och från John
Ericsson och lämnade i Dædalus 1958 en förteckning över mottagarna
av de påträffade 640 breven. Med breven som väsentlig källa hade
hon redan ett år tidigare i Dædalus publicerat en levnadsteckning
över John Ericssons son, överdirektören vid Statens Järnvägar
Hjalmar Elworth. På ett till största delen inte förut publicerat material
byggde också hennes skildring ”Nils Ericson — mannen och
ingenjören” i Dædalus 1966 och 1967.
Trägna arkivstudier ligger också till grund för Gertrud Bergmans
uppsats ”Charles Apelquist” i Dædalus 1952. Föremålet för denna
biografi hörde till den grupp av svenskar som under frihetstiden
studerade i England. Han räknas som en av pionjärerna inom den
mekaniska verkstadsindustrin i Sverige. Något försök till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
