Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
Förening med akademiskt program
Hur som helst är det synd att Cronstedt lät löftet slockna och därmed indirekt
bidrog till ett litet stycke anpassad historieskrivning. Han ägde de bästa förut-
sättningar att ge en sann och upplysande — och inte poänglös — skildring av den
gamla Polhemskommitténs upprinnelse, verksamhet, nedgång och fall. Hans
farbror Rudolf hade tillhört Polhemskommittén — han var chef för Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, generaldirektör i Järnvägsstyrelsen, preses i Vetenskaps-
akademien och ordförande i Tekniska högskolans styrelse. Rudolf Cronstedts
Polhemsintresse — liksom brorsonens — låg i släkten. Han var sonsons son till
arkitekten Carl Cronstedt, som fick sin utbildning till mekaniker hos Polhem och
längre fram återuppförde Maria kyrka efter branden 1759. Alltså två fasta an-
knytningspunkter i sammanhanget. Han hade varit medgrundare av Ingeniörsför-
eningen i Stockholm — en sammanslutning med ändamål och arbetsformer som
låg den femtiofyra år yngre Ingeniörsvetenskapsakademiens mycket nära — varit
föreningens ordförande alltifrån början och fram till dess sammanslagning 1891
med Teknologföreningen. Till en av Ingeniörsföreningen 1876 beslutad allmän
och periodiskt återkommande tävling mellan författare till avhandlingar i tek-
nisk-vetenskapliga ämnen skänkte Rudolf Cronstedt 2 000 kronor som grundplåt
till en Polhemsfond för bekostande av föreningens tävlingspris, Polhemsmedaljen
i guld — fond och medalj följde med in i Teknologföreningen 1891 och upptogs
där som egna barn. Det är uppenbart att Polhemskommitténs syfte, att resa en
minnesvård på gravplatsen, måste ha väckt Rudolf Cronstedts varma gillande
och att han noga följt sakens gång.
Att döma av löftet i Teknisk Tidskrift har brorsonen utan tvivel fått goda
informationer av farbrodern, som levde till 1903, då Nils Cronstedt varit järn-
vägsingenjör i drygt tio år. Nära kontakter hade han säkert också haft med
Polhemskommitténs sekreterare och ”verkställande ledamot”, professor Werner
Cronquist, som hörde till Teknologföreningens förgrundsgestalter, ingick i den
stora jubileumskommittén och tillhörde ett av dess båda utskott (dock märkligt
nog inte det som hade Polhemsepitafiet på sin lott och där Nils Cronstedt satt
med). Werner Cronquist fick inte uppleva jubileumsfesten den 18 november 1911
och minnesvårdens avtäckning följande dag. Han avled den 22 november 1910.
Marouf och hans karavan
Att rekonstruera vad Nils Cronstedt lämnade osagt stöter på svårigheter. Till-
gängligt källmaterial är ofullständigt och på väsentliga punkter oklart, ibland
Daurerska/Polhemska huset i hörnet av nuvarande Bellmansgatan och Hornsgatan (nr 29 A
uppe på den ursprungliga puckeln, rivet 1901 vid gatans sänkning). Polhem bodde 1744
i huset och köpte det två år senare av arvingarna till änkefru Catharina Daurer, som avlidit
den 13 november 1743. Från denna Söderbostad ledde Polhem det nya stora Slussbygget
fram till sin död den 30 augusti 1751. Fru Daurer var mormor till sekreterare fohan Arendt
Bellman, som hyrde lägenhet i huset från sitt giftermål 1738 med kyrkoherdedottern
Catharina Hermonia, och där föddes Carl Michael den 4 februari 1740. Fyra år senare
flyttade familjen till det s k. Lilla Daurerska huset längre in i kvarteret vid Bellmansgatan.
Efter akvarell av G Bergman i Stockholms Stadsmuseums arkiv.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
