Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
och åtog sig nu ledningen av arbetet, fast han snart skulle fylla 83 år. Efter en
kort tid hos en dotter, som bodde i Klara, yppade sig ett tillfälle för honom att
bosätta sig i det närmaste grannskapet av arbetsplatsen. Det vid denna tid s. k.
Stora Daurerska huset i hörnet av Björngårdsbrunnsgränden (nu Bellmansgatan)
och Hornsgatan, uppe på den del av Hornsgatspuckeln omedelbart väster om
kyrkogården som i 1900-talets begynnelse schaktades ner, hade vid ägarinnans,
änkefru Catharina Daurers död i november 1743 blivit till salu, och där flyttade
Polhem redan följande år in. Det skedde för övrigt, enligt Tord Nordberg (Stock-
holm i tolv vandringar, 1946), samtidigt med att Bellmans föräldrar flyttade
därifrån till det ”Lilla Daurerska huset” längre in på tomten längs Björngårds-
brunnsgränden— i det stora huset föddes sonen Carl Michael år 1740, som Gunnar
Bolin utrett i ett par av Bellmanssällskapets samlingar Bellmansstudier (1926 och
1938). Köpet avslutades ett par år senare, uppger Bolin.
Polhems andliga krafter trotsade åldern, men den kroppsliga rörligheten ned-
sattes svårt av gikt. Dagligen fördes han i bärstol från sitt hem ner till slussbygget,
där hans son Gabriel tjänstgjorde som närmaste man och sedermera fullbordade
anläggningen. Nere i botten på slussgraven dekorerades Polhem 1748 med kom-
mendörstecknet av Nordstjärneorden. Polhemsslussen låg ett stycke söder om den
nuvarande slusskanalen. I Kongl. Modellkammaren på Tekniska museet finns en
modell av hela byggnadsverket.
Graven utplånad av eld
Polhem avled natten mellan den 30 och 31 augusti 1751, nära 90 år. Han begrav-
des i Maria kyrka. Vid den våldsamma branden 1759 förstördes hela inredningen
i kyrkan, epitafier och vapensköldar brann upp, stenmonument sprängdes i bitar,
gravar rasade igen. Enligt en not till P. R. Ferlins artikel om slussverket i hans
bok Stockholms stad (1858) var Polhems alla släktingar olycksdagen på en anhö-
rigs bröllop långt borta från staden, vilket anses ha bidragit till att kistan ej blev
räddad medan möjlighet ännu fanns — uppgiftens värde må lämnas därhän; när
det gäller tid före Ferlins egen följer han vanligen Johan Elers’ Stockholm (1800—
01), som inte alltid bygger på de säkraste källor. Carl Cronstedts reparations-
förslag antogs av församlingen redan i februari 1760, ett halvår efter branden,
och pingstdagen 1763 förrättades återinvigningen. Det nya tornbygget dröjde
emellertid ända till 1825. Fullständig ut- och invändig reparation följde 1848.
Under tiden glömde man bort vad som hade försvunnit. Betecknande är att
Ferlin nämner Polhems gravplats i artikeln om slussverket, där ett minnesmärke
stod kvar, men förbigår den i artikeln om kyrkan, där alla spår av graven varit
utplånade sedan hundra år.
Reparation och uppfriskat minne
Så kom 1878 års reparation, då minnet åter dök upp av den store mans grav som
en gång retts under kyrkohällen. Minnet tycks ha blivit väckt alldeles apropå,
för reparationen berörde knappast kyrkohällarna. Sedan ett kostnadsförslag av
byggmästare J. M. J:son Redtz i S:t Paulsgatan 20 av kyrkorådet den 18 januari
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
