Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
Wilhelm Hoffstedt, har en anteckningslista tillgänglig på redaktionen, upplyser
han, precis som svågern Werner Cronquist för sin del anmälde redan i november.
Ny är en uppgift att bidrag bör vara insända senast den 1 nästkommande decem-
ber (1879), varefter redovisning utlovas i allmänna tidningarna.
Dessa utfästelser — nu redovisning, förut vädjan till svenska allmänheten —
har sitt intresse mest däri att de aldrig tycks ha infriats. Några spår av inbjudning
till allmänheten har inte upptäckts i de båda tidningar som valts för provtagning,
nämligen Posttidningen (”Allmänna tidningarna”) och Dagens Nyheter (där
Albert Seberg var pålitlig kommittévän), varken i text eller under annonsrubri-
kerna Kungörelser och Tillkännagivanden, ej heller bland förstasidesannonserna.
Kommittén har föredragit att själv välja ombud, inte velat lämna ut Polhems-
hyllningen till den gemena hopen. Lika litet har någon redovisning för insamlade
medel kommit till synes. Intrycket stärks att Polhemskommittén med förkärlek
skötte sina angelägenheter innanför murarna och nogsamt undvek beblandelse
med publiken.
Den 26 maj hölls kyrkstämma, och segern tillföll ganska lätt cementens eller
tills vidare gipsens vänner. Bankdirektör Norman och en meningsfrände pekade
förgäves på det ovärdiga i att hylla Polhems minne med ”ett sådant surrogat” som
den torftiga ”gipsdekorationen”. Slutligen lyckades hovrättsrådet O. A. Montelius
(far till riksantikvarien) med sin juridiska konstfärdighet tråckla ihop kyrkorådets
villsamma dubbelbud ”under förutsättning” och ”såvida icke” till en formulering
som i Dagens Nyheters tillspetsning löd: ”...tillåta kommittén att till grav-
monument över Christopher Polhem använda — det omförmälda gipsmonumen-
tet.”
”Exp. till Polhemskommitténs sekr. Cronquist 10/6 79”, har antecknats i pro-
tokollsmarginalen.
Till Kolmården och Jernkontoret
Så blev det stilla och tyst ett år kring Polhem och monumentet. Men bakom
kulisserna arbetades och förbereddes ny framstöt. Kommittén hade inte tappat
modet. Av vad senare skedde kan man sluta sig till att Marmorbruket på Kol-
mården, vid Bråviken och Krokeks kyrka, fått beställning på de gröna plattorna
till monumentets stora omfattning kring inskriftsstenens röda kalksten, som säkert
också var på gång. Vidare kan man utgå från att uppgörelse träffats eller för-
handlingar i varje fall inletts om porträttmedaljongen. Kommittén hade för detta
arbete valt kungl. statybildhuggaren, professorn vid Konstakademien Frithiof
Kjellberg (1836—85). Valet föll sig ganska naturligt, särskilt för ingenjörer.
Kjellberg hade efter sin professorsutnämning 1873 fått uppdraget att smycka
Jernkontorets nya hus vid Kungsträdgården med fjorton porträttmedaljonger av
märkesmän inom svensk järnhantering; medaljongerna skulle fästas på fasaderna
mot östra Trädgårdsgatan (nuv. Kungsträdsgårdsgatan) och Arsenalsgatan.
Sedan 1875, då byggnaden i huvudsak stod färdig, satt Polhems reliefhuvud på
Arsenalsgatssidan i lämpligt format för epitafiet, 55 centimeter i diameter, och
lämpligt blickande åt vänster (mot församlingen i kyrkan). Det behövdes ingen- 123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
