Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
sin son om en viss mistress Henrietta Damer, som
han träffat på öfverfarten å »Fair Emily». Han
brukade beskrifva liur vacker hon varit och
munter — som de engelska damerna på den
tiden hade ord om sig att vara. Men inte hade
han — här brukade gubben sucka — kunnat
tänka på att gifta sig med en papist, till och
med oin hon varit en drottnings guddotter! . . .
Det var för Adam Hatting på senare tider, då
förhållandena började ordnas inom kolonien, en svår
förödmjukelse, att hans hustru var af så låg börd.
I biblioteket på Christeen hänger en
teckning af honom utförd af en holländare från
Manhattan i Stuyvesants följe — alltså från
midten af 1650-talet. Nästan alla hans
efterkommande hade samma slags ansikte: långlagdt,
med stora, bestämda drag, liög panna och raka,
skarpt tecknade ögonbryn. De hade äfven nästan
alla blå ögon och voro mycket blonda. Af
Madam Carolina, hans hustru, tinnes däremot
intet porträtt.
Adam Hatting var alltid, äfven i sin ungdom,
en klok och betänksam man. Då ban fått fast fot
i kolonien, hade rödjat litet på egendomen och
byggt sitt bjälkhus, hade fiendskapen och
spänningen i förhållande till Nya Holland nått sin
spets, och han märkte snart att Johan
Claudius Hising — kronans guvernör efter Printz —
ej var rätte mannen att under så svåra tider
leda Nya Sveriges öden. Men när det ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
