Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
nu är han ju gammal och icke mera hvad han
har varit — alldeles under toffeln af — jag ber
om ursäkt, mina damer!» — han bugade sig för
fru Marlha och hennes svärmor — »af den
där Molly, hans indiankvinna.»
Medan damerna förde lilla Marion till
hennes kammare för att bli omklädd och få litet
mat, berättade William Livingston vid en
rom-toddy vidare om Marions moders släktingar.
Alla människor i kolonierna kände ju till
den gamle, mäktige Sir William Johnson, som
kung Georg II för hans lyckliga inflytande öfver
de nordliga indianstammarna hade slagit till
riddare och gjort till baronet of Nova Scotia.
Vid Mohawkfloden, stödjande sig på »de sex
folken», suveränt behärskande trakten omkring
Albanybergen, hade han byggt sitt starka
stenhus, Johnson Hall, hvilket var väl befäst och
nästan liknade en europeisk riddarborg från
medeltiden. Där hade Marions stackars moder
afvaktat krigets gång år 59 och där hade hon —
ensam med sin späda dotter — efter striden vid
Quebec mottagit budskapet om alt hennes man
hade stupat. När hon sedan själf dog, hade det
varit hennes allvarliga bön till farbrodern och
kusinerna, att lilla Marion skulle sändas söderut
till sin fars släkt — så som Marius Hatting
själf hade velat...
»Det var också den kära saliga själens egen
önskan pä slutet, det försäkrar jag er,» sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
