Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
den hederlige William Livingston,— han visste
mycket väl, att ’stackars Emily’ alltid varit
ansedd som en främmande i sin mans släkt och
att modern aldrig förlåtit honom, att han, hennes
yngste och mest älskade son, ej tagit en flicka
från deras egen koloni. — »Den gången hon var
sjuk och jag sista gången var uppe i Albany och
såg till henne, — hon visste ju, att jag alltid varit
Marius Hattings bäste vän — sade hon så ofta
till mig: ’Låt henne komma till Christeen,’sade
hon, ’där får hon sol och persikor så lång
dagen är, och där kan hon få lära något —
både dans och kristendom och franska, pade
hon, och annat som en adlig flicka skall
kunna ...»
»Hon var så rädd, skall jag säga er, att
Sir William, som riktigt förälskat sig i flickan,
skulle behålla henne på Johnson Hall och
kanske till på köpet uppfostra henne ihop med
sina egna halfblodsungar ...»
Bägge pojkarna stodo och hörde på, djupt
intresserade, med stora ögon. De för sin del
kunde nu rakt inte begripa, att deras kusin
gått in på att lämna det befästa stenslottet vid
Mohawklloden, där gamle Sir William härskade
som en kung öfver »de sex folken».
Solen gick ned och det blef svalare under
pelargången. När herrarna hade druckit sitt
te i hallen och fått piporna tända, gick
samtalet öfver till andra ämnen. Carl Adam frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
