Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
»Tycker du ändå inte, att det är underligt,
att William inte är här i dag? Nog hade han
väl alltid kunnat komma, om han velat. ..»
»Tror du?» sade Marion hastigt. Ocli hon
fortfor att se Sarah in i ögonen, då lion —
liksom utmanande — frågade:
»Hvarför skulle han icke vilja?»
»Inte kan jag gissa,» svarade Sarah
reser-veradt, med ett visst förebrående eftertryck —
»när du inte kan ...»
»Du vet nog, att William aldrig har haft
något förtroende för mig,» svarade Marion på
samma hastiga ocli liksom bittra sätt.
»Förtroende?...» upprepade Sarah
tankfullt. De båda flickornas ögon möttes.
»Har Evert sagt något?» frågade Marion
fort. Det kom liksom ett annat uttryck i hennes
ansikte.
Sarah skakade på hufvudet.
»Inte ens till dig!» sade Marion—plötsligt
med ett retsamt skratt.
Sarah såg åter upp. Hon sade värdigt
förebrående:
»Det är syndigt af dig att tala som du talar
— i dag!»
Under en tid, då Sarah var omkring sjutton
år och Evert Hatting tjugu, hade det för mycket
uppmärksamma iakttagare nästan sett ut som
0111 trots alla gubben Carl Adams planer för
sin äldste son, fröken Wathier skulle slutat som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
