Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Hatting sig att förklara. »Så att de unga kunde
få det liksom mera för sig själfva, menar jag ...»
Sarah svarade inte.
»Ja, för...» Modern teg igen och därpå
sade hon hastigt, osäkert, alldeles utan sin
vanliga lugna och bekymmerslösa myndighet:
»Jag tyckte ... innan William for i höstas
... Jag tyckte, att det var liksom om de inte
riktigt kunde sämjas längre, pojkarna . ..»
Sarah var bara förvånad öfver att Madam
Hatting, som annars aldrig såg någonting,
verkligen hade märkt det. Ty det var liksom en
bekräftelse — och från ett håll hon icke väntat
— på alla hennes egna hemliga farhågor.
Sannt var det emellertid, och Sarah
försökte icke ens af artighet säga något annat.
Förhållandet mellan bröderna, hvilket under bela
deras uppväxt varit så mönstergillt, att de på
akademien gingo under namnet »Castor och
Pollux» eller »Tvillingarna», hade på det sista
året, innan William reste, kännbart försämrats.
För det första disputerade de ju beständigt om
politik, kifvades evigt och alltid om sina
whig-och torymeningar. Och för det andra — ja,
det var som om Evert aldrig kunde göra den
yngre brodern till lags mera. Till slut hade
det varit som en riktig lättnad för hela huset, då
Williams resa blef besluten. Man kunde då
hoppas att — åtminstone för en tid — få slut
på splitet och spänningen i hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
