Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Angående giftermålet var ännu ingenting
fast beslutadt då William for — det tycktes ha
långa utsikter, så nyckfull och barnsligt
oberäknelig som fröken Marion hittills visat sig.
Men Evert var en ihärdig och eldig friare,
som visste att begagna sin tid väl. Och när
William nyårsdagen 1775 fick bref hemifrån,
kunde hans far på samma gång ändtligen
del-gifva honom den glädjande underrättelsen, att
han på Everts vägnar hos sin medförmyndare
Sir Jolin Johnson officiellt anhållit om Marions
hand, och att bröllopet var bestämdt till våren.
Efter en rundlig tid — gubben kunde egentligen
inte förstå hvarför det behöfde vara så länge
— hade William svarat och gratulerat: i öfliga
och formellt artiga vändningar. Hvilket intryck
denna underrättelse i öfrigt gjorde på honom,
hade han icke delgifvit någon. William Hatting
var aldrig den, som opåkallad gaf någon sitt
djupare förtroende.
Det var om kvällen den sista lördagen i
maj William kom. Ända sedan middagstiden,
liade Marion, som nu åter var frisk och uppe
igen, lyssnat efter hästtraf genom parken. Men
när det verkligen hördes och alla de andra
förväntansfullt samlade sig ute på stenperrongen
för att taga emot honom — Evert hade ridit
honom till mötes vid färjstället — blef hon
sittande där hon satt inuti hallen och kunde
plötsligt icke förmå sig att gå ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
