Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
spetsar kunde mötas omkring hennes midja, och
när hon stod som nu — med händerna på ryggen
och hufvudet tillbaka — tycktes hennes barm
mycket mera fyllig än den var. Sarah mötte
hennes blick och den träffade henne som ett
styng i hjärtat — ett styng af förödmjukelse
och ofrivillig afund.
»Ja,» tänkte hon, »sådana kvinnor är det,
som män vilja ha. Kvinnor, som kunna skratta
åt lifvet och döden och plikter och sorger och
alltsammans ... som Marion Hatting kan.»
Men när Sarah red hem om aftonen, sade
hon till sig själf, att hon hade varit för sträng.
Hvem vore hon, att hon kunde sätta sig till
doms öfver andra? Och hvad visste väl hon
om den börda Marion var satt till att bära?
Hvar och en hade ju sitt... Och hon
förebrådde sig, att hon själf, som ju dock visste
bättre, hvarken vore kristen eller filosof nog,
när det gällde att böja sig för det
outgrundliga lifvets lagar ...
Och dock — ju mer hon tänkte däröfver,
desto otåligare reste sig hennes starka själ i
harm mot ödet — eller försynen — som med
öppen hand så rundligt och öfverflödigt gaf åt
några, medan det njuggt höll igen och knep
och sparade för andra ... Andra, som kanske
hade lika god rätt...
»Jag skall tala med Evert,» tog hon
ändtligen sitt beslut. »Han kan icke motstå sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
