Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
sig ännu en pris. »Det kommer an på. Vår
Herre håller i krigstid alllid med dem, som ha
de starkaste bataljonerna.»
Om aftonen den 20 juni hvilade en
egendomligt tryckt och tung stämning öfver den
gamla gården på Christeen. I förstugan lågo
Williams effekter så praktiskt som möjligt
sam-manstufvade i sadelpåsarna. Madam Hatting i
förening med negerkokerskan packade själf hans
matsäck, medan systrarna och Marion hade
brådt om att afsluta fällningen af de tolf fina
linnenäsdukarna, som Madam Hatting plötsligt
funnit det vara absolut nödvändigt för honom
att ha med sig, och hvilka hon i sista ögonblicket
satt dem till att sy. Ute i stallet undersökte för
väl hundrade gången ridknekten Benjamin — en
pojke af gammal svensk nybyggarsläkt liksom
sin herre — de utvalda hästarna, deras sko- och
remtyg, och inne i hallen putsade William ännu
en gång omsorgsfullt reffelbössan och de nya
pistolerna, innan han för sista gången lade dem
i hölslren. Han vände sig icke om, då Marion,
alldeles hvit i sin hvita linneklädning, sakta
kom in med de ändtligen färdiga näsdukarna.
»Hvar skall jag lägga dem, William?» frågade
hon lågt.
Han fick fatt i sin lilla läderväska och höll
den öppen framför henne; utan att se upp,
lade hon dem stillsamt ned, nätt och ordentligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
