Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
var en obehaglig öfverraskning. Han frågade
tvunget, om han kunde vara sin svägerska till
någon tjänst, det var ju en högst beklagansvärd
omständighet med Sir Johns förräderi, ingen
visste ännu hvilka följder det kunde lia för
hans släkt. Emellertid hoppades han uppriktigt
o. s. v., o. s. v.... Hon afböjde ganska kyligt
både hans och Cadwalladers inblandning.
»Saken får väl ha sin gång,» sade hon vårdslöst.
»Jag såväl som min tant och mina kusiner lita
obetingadt på Hans Excellens’ och kongressens
rättvisa och högsinthet...»
Dansen varade länge; fru Marion höll
ut till sista man och skötte samtidigt
energiskt sina högst ansträngande värdinneplikter.
Den stora inkvarteringen tog alla husets
tillgångar i anspråk och alla vände sig i sista
instans till henne. Men hon var glad så länge
hon blott hade något att göra och att tänka på.
Ty hon kände sig så sårad och besviken, så
full af bitterhet, så ytterligt förtviflad, att hon
mest af allt bara var rädd för att bli ensam
däruppe på sitt stora tomma rum. Och när
festen ändtligen var slut och herrarna dragit
sig tillbaka till den del af huset man anvisat
dem, satt hon länge inne lios Caroline och
pratade med flickorna. Hon satte mod i de andra
(nu, efter dansen och roligheten, gräto de
flesta af samvetskval och medlidande med den
fågelfrie Sir John), var själfsvåldig, gjorde narr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
