Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
under elt nytt namn bjöd den gamla världen
trots, det var Williams land — det stora, eniga
Amerika, hvilket han redan som gosse sett på de
kartor, där andra blott sågo spridda kolonier.
Och i intuitiv, passionerad förståelse af
oaf-hängighetsförklaringens stolta och stora tanke
— oemotståndligt smittad af jublet och
öfvertygelsen omkring henne — gjorde hon utan
öfvertalning och utan argumentation i ett
ögonblick hans sak för tid och evighet till sin egen.
Då, i samma stund, då hon så
lidelsefullt längtade efter honom, var det hon såg
honom komma. Hon hade förut fruktat för
detta möte, varit rädd för att se honom igen
efter det som sist passerat emellan dem, men
nu ... Strålande af den renaste glädje, med
en känsla som om de på ett öfversinnligt sätt
vore förenade i ett slags gemensam religiös tro,
sträckte hon omedvetet ovillkorligt ut sina
händer emot honom. Hon skälfde af sinnesrörelse,
tårarna strömmade från hennes ögon — en
nyomvänd, som i extas första gången kastar sig
i stoftet för sin Gud, kunde icke vara mera
lidelsefullt upprörd än hon i detta ögonblick var.
Men William såg henne icke. Med blottadt
hufvud, framåtlutad i sadeln, höll han midt i
kretsen framför de bägge generalerna och räckte
Mer-cer Washingtons bref. Marion tog icke sina ögon
från hans ansikte. Och plötsligt — liksom i ett
plågsamt uppvaknande, ett bittert brutalt åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
