Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Kusken frågade med tecken och gester efter
den öfverstkommenderandes bostad, och på
eländig engelska gaf en af soldaterna, som sedan
hela tiden gick vid sidan af släden, nödigt
besked.
Då de ändtligen höllo framför det brittiska
högkvarteret midt inne i Trentons by, mottogos
de af den mest örondöfvande militärmusik de
någonsin i sitt lif hört.
»Man kan då höra, att det är öfverste Rahl,
som för kommandot här!» sade Sarah, och midt
i sin hjärtängslan brast hon ut i ett friskt och
nästan muntert skratt, som genast smittade den
uttröttade och öfvernervösa Marion.
Historierna om den tappre öfverste Rahls
monomani-liknande passion för militärmusik voro ett
stående skämt både i brittiska och amerikanska
lägret.
»Flickor!» förmanade Evert. Han kom
också själf till att le. »Gör nu för Guds skull
inte narr af tyskarna ..,»
Hur det nu kom sig — åsynen af de många
ljusen i fönstren, af de röda uniformerna, det
muntra, eggande ljudet af de många
blåsinstrumenten — allt satte dem plötsligt i ett visst
gladt humör. De tre reskamraterna sågo
småleende på hvarandra, och innan de stego ur
släden, räckte Marion, med slöjan kastad
tillbaka öfver hufvan, sin ena hand till Evert och
den andra åt Sarah.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
