Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
»Låt oss nu hålla ihop!» sade hon sakta,
hjärtligt på sitt impulsiva, varma sätt.
»Som du vill,» svarade Evert lågt, med
eftertryck. Han förde hastigt hennes hand till sina
läppar. Marion sänkte hufvudet och såg icke
mera upp.
»Bara de nu inte ha druckit för mycket,»
mumlade Evert betänksamt, ganska bekymrad,
då han lyfte sina damer ur släden. »Det är ju
jul i afton, och tyskarna ...»
Den vakthafvande officern, som tagit emot
dem för att föra dem in till kommendanten,
slog med europeisk artighet bägge dörrarna upp
för damerna.
I det enkla bjälkhusets bästa rum, stort
och rymligt, borgerligt och tarfligt möbleradt med
nötta gammaldags trämöbler, sutto öfverste Ralil,
Lossberg, major von Dechow och de öfriga
hessiska officerarna, hvilkas namn nu voro så
välkända i New-Jersey. De sutto allesammans
omkring ett långt bord, belagdt med en hvit duk,
och på tyskt vis smyckadt med grankvistar,
nedstuckna i blomstervaser och krukor. Ibland
det gröna stodo så många talgljus, som man
kunnat komma öfver i byn, samt mat och vin
i öfverflöd.
Och i den bortersta ändan af rummet,
hvarest man för hettans skull öppnat alla fönstren,
stod hela den samlade regementsmusiken och
blåste af alla krafter. De många ljuslågorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
