Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
det i byxsäcken. Värjan hade han redan vid
sidan och hatten på hufvudet.
»De våra!» Marion blef plötsligt mörkröd
af glädje och skräck. Det hade icke fallit henne
in förut.
»Vi göra i alla fall bäst uti att blifva kvar
här,» sade Evert bestämdt. Han hade fattat
posto vid fönstret, men i det ännu rätt svaga
dagsljuset kunde han, ehuru rummet låg på
vinden och hade en vid utsikt, ej se annat än
hes-sarna, hvilka halfklädda och förvillade sprungo
fram och tillbaka därute, samt deras oroliga
hästar, som konstrade och galnades under
larmet och skjutandet.
»De fly!... Herre Jesus — de fly. ..»
ropade han plötsligt med en röst, som slog öfver.
Marion och Sarah ilade fram till fönstret.
Där voro de verkligen, de hatade hessiska
jägarna — springande med benen på nacken
och med böjda ryggar, några utan hattar och
vapen. Skriken, bullret, jämren, oredan och
förvirringen tilltogo med hvar minut. Några af
hessarna, som ännu ej lämnat sina kvarter,
aflossade på måfå sina pistoler och bössor genom
fönstren. Jägarna fortforo att springa — hela
den smala gatan framåt. .. Och hela tiden
skuro trumpetstötarna manande, ångestfullt, mer
och mer hetsande och ifrigt genom det allmänna
virrvarret.
»Där!» ropade Marion. Det var ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
