Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
skälfvande jubelskri, och hon pekade ut framför
sig. »Blåa tröjor . . .»
»Det är fiskarna från Marblehead!» ropade
Sarah. Hon lutade sig ifrigt fram öfver Everts
skuldra. »De äro in på dem med sina
bajonetter ...»
Marion tordes icke se mera. Hon föll på
knä på golfvet och dolde hufvudet i sina händer.
Midt för sina ögon hade hon sett en man stupa
— skjuten midt igenom hufvudet.
»Hvarför i all världen bruka då de
förbannade tyskarna icke sina kanoner?» sade
Evert alldeles högt. De två kanonerna framför
Rahls högkvarter, på hvar sin sida om trappan,
hvilken de resande om aftonen gått upp för,
stodo ännu obemannade och orörda som två
prydnadsföremål, medan öfversten och hans
officerare förvirrade, öfverrumplade, sömndruckna
— det var knappt tjugu minuter sedan de först
hörde alarmtrumman från förposterna — ännu
sökte ordna sitt folk och taga emot fienden. »De
ha, Gud hjälpe mig, glömt dem ...»
Marion höll sig åter fast i fönsterposten
bredvid honom. Hon var likblek, och håret
hade fallit långt ned öfver ryggen. Men hon tog
icke längre ögonen från kampen.
»Är det ett slag — eller hvad i Herrans
namn är det?» sade Evert igen. Han stod som
fastnaglad på sin plats, förtrollad af det
egendomliga och hemska skådespelet på torget fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
