Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Evert slog händerna ihop öfver sitt hufvud:
»De ha demonterat dem .. . midt för deras
ögon!... Förnaglat dem bägge två ...»
Och i samma nu — det var som om jorden
bröts upp under deras fötter — huset
skakade, rutorna skallrade och hela luften stod
tjock af gråsvart rök — lossades den första
salfvan från amerikanernas eget batteri uppe på
backen ofvanför Trenton . .. När de åter kunde
se, hade handgemänget framför trappan
upphört. De två officerarna i blått och gult hade
åter — lika blixtsnabbt som de stigit af—kastat
sig på sina hästar. Genom breschen, som deras
folk gjort, bröt nu hela den samlade
amerikanska styrkan fram.
Marion släppte fönsterposten, i hvilken hon
hela tiden, medan intermezzot med de
demonterade kanonerna stod på, krampaktigt hållit sig
fast. Lidelsefullt, skälfvande i hela kroppen,
med ett par ögon, som han aldrig hade sett
förr, kastade hon sig handlöst i armarna på
sin man.
»Såg du? .. . Det var William ...» Och ännu
engång, litet lägre, med ett intensivt uttryck af
passionerad stolthet:
»Det var William ...»
»Marion,» mumlade han bara, »Marion ...»
lugnande, varnande, smekande — nästan som
om han tystade på ett barn. Han var själf starkt
upprörd. Men midt igenom dessa intensivt hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
