Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
mera allvarligt, än ett par andra liknande
äfventyr han haft, och soin alla unga män af hans
stånd hade, men han visste, att modern fått
nys om det, och då han äfven visste, hur svårt
hon hade att hålla tand för tunga, trodde han,
att hon möjligen skvallrat för hans hustru. Nu
såg han emellertid, att han fullständigt
misstagit sig och blef litet förvirrad.
»Nej,» sade Marion efter en något obehaglig
paus. »Jag vet ingenting om dig. Ifall det är
något med fruntimmer eller något sådant du
menar» — hon såg litet föraktfullt upp —
»och jag bryr mig heller icke om att veta
något.»
»Så likgiltig är jag dig alltså?» mumlade
Evert dödligt kränkt.
Hon teg litet, satt och såg ned på sina
händer, som oroligt nervöst plockade på fransarna
på koftan. Därpå tittade hon upp på honom
och sade långsamt:
»Du skulle ha tagit Sarah Wathier, Evert.»
Hon kunde icke se hans ansikte, då han
svarade:
»Jag ville ha dig.» Han talade myndigt,
med intensivt eftertryck och dock behärskadt.
»Det vill jag ännu. Och hvad som än händer
och sker: min är du.»
Marion såg hastigt upp på sin man. När
hans ansikte hade delta uttryck af seg
oböjlighet, detta djupa lodräta veck midt i pannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
