Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
»Intet,» svarade William allvarligt och
högdraget lakoniskt, i det han fast mötte broderns
blick.
»Och du, såsom hon själf lät förstå» — hans
blick borrade sig in i Williams, »bryr dig alltså
inte om henne ...»
William vände sig långsamt emot Marion,
som — nervöst — ånyo rest sig från sin plats
vid kaminen och närmat sig bordet. Deras ögon
möttes.
»Jag älskar henne,» sade han lågt, dröjande
och liksom nödtvunget, inen med ett uttryck
af så koncentrerad ömhet, att detta svar, som
Evert icke väntat, fullkomligt bragte honom ur
fattningen. »Jag har alltid älskat henne.»
William blef liksom rakare och större, där
han stod, och i det ögonblick ban utsade orden,
kände han det som om han — ändtligen —
kastat ifrån sig en tung och tryckande börda.
Marion tog ett steg framåt. Hon hade blifvit
blossande röd, och oemotståndligt — nästan
utan att hon själf visste det — sträckte hon emot
honom bägge sina händer. Han tog dem hårdt
i sina och böjde sig djupt ned öfver dem.
Lidelsefullt, men utan all hast, kj^sste han dem
bägge.
När han åter höjde hufvudet, mötte han sin
broders ögon och undvek dem icke. Ingen talade
ett ord mera.
Marion blef stående stilla med sänkt hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
