Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Två presterliga uttalanden i qvinnofrågan (1885).
Kvindespörgsmaalet. M. J. Færdcn. — Om den kristelige Betragtning af
Kvindens Frigjörelse. T. K. Hostrup.
Sammanfattade till granskning af
ROBINSON.
(Forts.)
den tredje artikeln, ändtligen, kommer vår fantasirike
författare till sitt eget område. Det är diktarne, som skola
före i detta stycke, den undantagsartadt lysande del af
afhandlingen, der fackkännedom framskymtar.
Men också här äfventyras historiska jämförelser — och
då går det åter galet. Så till exempel illustreras yttrandena i
Schillers »Das Lied von der Glocke», om mannen såsom den
förvärfvande och hustrun såsom den samlande, vårdande —
»Det Nyttige giver hun Ynde og Nethed
og kjender ej Træthed» —
med »Fader Luthers Husliv», hvilket ju visserligen ’aflyfte
nunneslöjan», men icke för att sända husmodern obeslöjad ut på
»Verdens eller det Offentliges; torg; m. m. af samma sort.
Att den ädla doktorinnan Katharina hvart år och hvar dag
räddade huset från ruin genom sin utomordentliga driftighet,
sina arrenden och finansiela, mångförslagna utvägar; att hon
var lik framtidsqvinnan i Salomos ordspråk, som besåg åkern,
själfständigt uttänkte köpet och äfven själf genomförde det; att
hon utan tvekan öfvertog på sig ensam sin inom idéverlden
kämpande och obegränsadt gästfrie makes glömda omsorger
för »det verldsliga», efter som hon dugde till det bättre än ban,
— all denna realism gifver blott hennes historia en ny
strålglans. Men den gör henne icke mycket lik qvinnoidealet i
Schillers nämda folklifsbild. Och nu kan man förtröstansfullt
säga om henne: hon »kjender ej Træthed . Men då. när hon
lefde i detta sträfsamma, tilltagsna, orofylda ehuru visserligen
sköna lif, då kände hon sig allt emellanåt dödstrött. Hade hon’
hört till de passiva, dåcllösa. väl konserverade > refbensnaturerna»,
så hade doktorinnan möjligen undgått tröttheten af stötarne ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
