Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
och flytta från vår gamla ruskiga butik till den nya i Lundbergska
huset vid torget. Har du sett den butiken, Martinson? Den har två
kolossala fönster åt gatan, och derinne är det bara speglar och messing
och ek, hvart man ser; gammal ek, du Martinson, som är så modern
nu! Visserligen skulle jag tyckt mera om päronträ, men det är en
småsak. I de der fönsterna skola vi ha en utställning, du Martis, af
idel karaktäristiska hattar, hattar, som uttrycka något: koketteri eller
blygsamhet eller intelligens eller något annat. Ser du, Martinson",
härvid reste hon sig något, inlade allvar i tonen oclr sträckte högtidligt
ut armen mot den gamla bodfröken, "det behöfves bara, att någon med
snillets trollspö berör qvinnohatten, för att de skatter af symbolik och
poesi, som ligga gömda der, skola springa i dagen. Det är det jag
skall göra, reformera fruntimmershatten. Jojo, du Martinson."
Och hon sjönk skrattande tillbaka.
"Nej, men du äter ju ingenting! Äro inte tårtorna goda, och
vinet se’n? Ja, bry dig inte om mig. Jag är så glad, att jag inte kan
äta. Tänk, att Harald är rest, verkligen rest, oåterkalleligen rest. Vi
behöfva ej betala några källarräkningar mera. Vi få använda våra
pengar efter eget behag. Det är lustigt, du, jag trodde, att människorna
här voro så förtjusta i Harald, derför att ban är så rolig, stackare; men
i dag ha de kommit den ena efter den andra och liksom gratulerat
mig att vara af med honom. Ja, inte direkt, förstås, men ändå fullt
begripligt. Och vet du hvad borgmästaren sade, då han köpte
handskar i dag? Jo, så här sa’ han." Och hon härmade förträffligt endast,
gravitetisk karlstämma. "’Vet ni hvad, fröken Agda, äfven om ni nu
utvidgar er affär och förtjenar mycket pengar — och det kommer ni visst
att göra — så skall ni ej öfvergifva er fädernestad, utan stanna qvar
hos oss och låta er framgång bli en heder för oss alla.’ Kan man
inte rakt af bli förtjust i honom, då han talar så", fortsatte hon med
sin naturliga ton. "Och de andra säga nästan på samma sätt, för ser
du, Martinson, de tro på mig och mina hattar, och himlen löne dem
för det. Hör du, Martinson, jag får visst taga fram vår älskade roman
och läsa litet i den för dig i ([väll. Tänk du, om människor visste,
att du svärmar för Zola! Martis, tror du, att de kommo och handlade
med dig då? Men i qväll få vi lof att läsa. Ska’ vi ta1 beskrifningen
på butikfönstret der i början?"
"Folk får säga hvad di vill, men ’Damernas paradis’ är en bra
bok", yttrade Martinson med stort eftertryck.
"Ja, åtminstone för modister. Den är som ett poem öfver siden
och spetsar, inte sant, Martis? Och då man läser om den stora per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
