Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Mon lade sig äter till rätta i länstolen, men det var slut pà
munterheten, och hennes klara, blå ögon blickade dystert framfor sig.
"Hvad går det åt dig?"
"Jag är arg."
"Så du talar."
"Jo, det är jag. Hvad har han för rättighet att komma hit ocli
reta mig så nedrigt."
"Nå, men hvad sa’ han dä?"
"Jo, du skall få höra det alltihop. Han hade knappt kastat en
blick på mig, sedan jag öppnat för honom, förrän han vände sig om
för att gå. ’Jag ser, att det är osanning’, mumlade ban. ’Godnatt^
fröken Törne.’ Då såg jag så förvånad ut, alt ban fann för godt att
förklara sig. ’Jag ser genast på edra sköna ögon’, sade ban, ’att ni ej
gråtit i dag.» Således kan det ej vara sant hvad de prata i sta’n, att
Harald skulle ha rest till Amerika i morgse. Godnatt!’ Och så ville
han åter gå, men, ser du, jag ville ändå veta hvad ban hade för afsigt
med aili detta. ’Jag förstår ej alls hvad doktorn menar’, sade jag. —
’Ja, det är också onödigt’, sade han då. ’Jag skall’ säga Harald själf
min tanke om hans resa.’ — ’Ja, men den skulle jag med vilja höra’
sa- jag."
"Då kom ban in igen, du Martinson, ocli stälde sig alldeles tätt
inpå mig, så att lians styfva mutascher nästan snuddade vid mitt hår
och så talade ban, och då rigtigt, darrade han på målet: ’Reser Harald
1 i 11 Amerika bara för sitt nöjes skull?’ — Jag försökte svara så
hygglig och stoll som möjligt. — ’Jag förmodar’, sa’ jag", och hon slog an
en mildt tillrättavisande ton. "’Jag förmodar, att Harald ej anser, att
hans begränsade inkomster tillåta honom att göra en sådan resa bara
för att roa sig.’"
"Ja, det skulle jag också tro’, sa’ han dà, ’men hvad skall han
då göra der?’ — ’Förtjena sitt uppehälle’, föreslog jag. Vet du,
Martinson, då jag säger detta, blir han alldeles rasande. ’Människa!’
skriker ban — jag tänker du hörde ända in hur ban skrek — ’Vet ni ej,
att ban skall svälta ihjäl der, om ni låter honom resa? Han kan ju
inte arbeta; jag känner honom, han dör hällre än han arbetar, och
hvad skulle ban för resten taga sig till, han kan ju ingenting. Och
hur tror ni del skulle gå för honom att komma med en så usel hjärna
och en så blodfattig kropp till ett. land, der man förbrukar mer
muskel-och hjärnsubstans på en dag än liär hemma på ett år? Och han
dricker ju till på köpet, har ni tänkt på det?’"
"En så’n faslig människa alt gå på", suckade Martinson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
