Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han henne sin första älskarinna. Vår författare var, som synes, redan
tidigt erotiskt intresserad. Hans lifliga och lätt hänförda natur tyckes
alltid ha varit mycket mottaglig för kvinnligt behag, men troligen ha
hans tycken i allmänhet ej varit af lång varaktighet.
Spjufvem Dahlgren sticker äfven upp sitt tjufpojksansikte i detta
bref. En mamsell, vacker, men i högsta grad tillgjord. och kokett,
hade druckit brunn vid Kungsör under sommaren. Dahlgren såg med
förargelse hennes konstlade väsen och beslöt att råda bot för den
sjukan. Han tillsänder henne fördenskull genom posten ett kärleksbref.
»det löjligaste och mest besatta man kunnat imaginera sig. Det mest’
påtagliga smicker var blandadt med den bittraste satir». Också tog
brefvet skruf, och Dahlgren beskrifver med komisk öfverdrift,
lifligt, men rätt osmakligt för resten — redan nu finna vi hos honom
den brist på smak, som sedan rätt ofta framträder — brefvets verkan
på den sköna.
Den, som skrifvit detta bref, är tydligen en helt annan
personlighet än de spekulativa studenterna i Upsala. Särskildt framträder skarpt
olikheten mellan Dahlgren och Atterbom, som med sin Narciss med
fog kunnat säga om sig själf vid denna tid:
En sinnebild af Konstens söner,
jag blomstrar endast i min dröm
och döf för Lifvets varma böner
mig själf blott ser i Diktens ström.
Äfven om hans litterära sysselsättningar få vi upplysning i detta
bref. »Du skrifver i Fosforos?» frågar han. »Elegien öfver Elgström
och Constanza fann jag i dig äga sin författare. 1 september reser jag
ttll Upsala. Intet stycke har jag skrifvit, ty ser du, så snart ingen
uppmuntrar mig, måste jag ej få lust. Jag har försökt ett minne öfver
Lehnberg, men sen jag skrifvit ett ark — brände jag upp det (detta
var på prosa) — »Vi finna, att Dahlgren börjat taga kännedom om
den nya skolans organ, men att han ännu ej är mera sadelfast i sin
litterära tro, än att han söker skrifva ett äreminne öfver Lehnberg, helt
säkert lockad af Geijers stora framgång år 1804. Möjligen har han
tänkt täfla i Svenska Akademien 1). Sondéns betydelse för honom
under dessa år såsom eggande och uppmuntrande framträder på ett
rörande sätt. Att det litterära intresset hos honom är vaket framgår för
öfrigt äfven däraf, att han ber vännen om litterära nyheter både om
denne själf och andra.
Då Dahlgren läste Sondéns båda dikter i decemberhäftet af
Fosforos för 1810 2), lade han väl äfven märke till det ampla erkännande
’) Äfven Sondén synes ännu år 1812 sätta ett visst värde på
vältalaren Lehnberg. Fosforos 1812: I: 79.
3) Utkom jan. 1811. Lj. S. V. H. IV: s. 217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
