Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motiv sådana som detta voro vanliga i renässansens och rococons
af Anakreon påverkade galanta poesi. 1 Tassos Aminta botar t. ex.
Silvia på samma sätt det sår, som ett bi stungit i Fillis kind 1).
Afven Nya skolan, som så strängt fördömer
upplysningstidehvarf-vets galanta småstycken, odlar dock stundom genren, ehuru gärna
under namn af madrigaler — en berömmande tanke eller ett infall
uttryckta i ett galant epigram *) —; hvem föredrager icke gamla skolans
alster i denna väg, trots deras ofta lättfärdiga ton, framför ett så
kry-stadt poem som det ifrågavarande 8)?
Som synes, ägnar sig Dahlgren allt mer åt den allegoriska
dikten; och häri har han antagligen styrkts af det stora erkännande skolans
kritiska organ ger just hans försök i denna väg. Hammarsköld yttrar
i sin ofvan nämnda recension: »Allegorien har i senare tider flitigast
och med fördel blifvit använd af en dansk sångare, Ingemann, och
naturen synes hafva kallat den unge svenske skalden till hans lycklige
medtäflare». Dahlgren synes också hafva tagit detta ad notam, ty hans
närmast följande dikter äro alla af detta slag.
Ynglingen, som Atterbom skänker rikligt beröm i sitt ofvan
citerade bref, är ej någon betydande dikt. Ynglingen är kärleken, och
poemets enkla grundtanke, som så att säga nästan dränkes i de
flödande rimkaskadema, är denna, att den äkta himmelska kärleken
endast är en flyktig gäst här på jorden, han återfår till sitt
ursprungsland, men lämnar hoppet om en återförening kvar i den älskades hjärta.
Formen är typiskt dahlgrensk: klangfull, flödande, rycker den
författaren med sig i sin ohejdbara ström. Upprepning af en tanke i
annan form förekommer ofta, men egentligen vårdslös är formen dock
ännu icke såsom ofta sedan.
Kärlekens ankomst i midten af en dansande skara drömmar har
en underbar inverkan på firmamentet: stjärnor upptindra på fästet vid
ljudet af hans harpa och månen tränger sig fram ur skyarna, ehuru
det är midt på dagen. Hela naturen får lif och rörelse. Hafsvindens
friskhet fläktar emot oss i dessa rytmer; det var Geijer som med
Vikingen infört hafvets poesi i den svenska lyriken.
Ynglingen framstår särskildt matt i jämförelse med Atterboms
härliga Eroticon, som var en af Dahlgrens älsklingsdikter.
Morgon och Afton är en genomförd naturallegori. De båda
systrarna Morgon och Afton bodde i endräkt och barnslig glädje tillsam-
’) Tassos Aminta, öfversatt af Eurenius 1874, s. 22—24.
’) Jfr Palmblads verslära Fosforos 1811 s. 557. Hammarsköld hade i
Läsning i hvarjehanda (1810) lämnat öfversättningar efter madrigaler af
italienska skalder sådana som Petrarea, Guarini och Marino, hvilka stodo i högt
anseende hos Nya skolans män. För att vara skönt borde kärleksjoller
enligt Atterbom vära naivt som Moskhos eller idealiskt som Guarinis eller täckt
och rörande som Demoustiers. Bottiger o. a. a. s. 424 (8 jan. 1809).
*) Omtryckt S. A. 1847—48 I: 184.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
