Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
todens utbredande. 1817 tiilkommo den gamle vännen Sondén samt
den sedermera såsom historieskrifvare ryktbare Anders Fryxell. Ehuru
denne senare och Dahlgren flitigt umgingos under Fryxells
stockholms-tid, torde de ej ha kommit hvarandra särskildt nära 1); hans yttranden
om skalden längre fram röja ingen större sympati.
1815 gifte sig Afzeiius med Sophia Ottlliana Ramsay, dotter till
landshöfdingen i Nylands län frih. O. W. Ramsay. Hans hem i
huf-vudstaden blef nu medelpunkten för ett gladt, af poesi och
vetenskapliga intressen adladt umgängeslif. Till denna krets hörde utom de
redan nämnda den berömde fäktmästaren och skalden Ling samt den
framstående vislyrikem och psalmisten Hedborn, en af den nya
skolans främste män. Med honom, som under åren 1813 — 1820 var
anställd i Stockholm, idkar Dahlgren nu ett intimt umgänge.
Hit hörde äfven en del yngre prästmän i hufvudstaden samt
såsom ofvan nämnts dansken Rask, en personlighet, med hvilken
Dahlgren helt visst kunde sympatisera i ovanligt hög grad, då han liksom
denne var en blygsam från all fåfänga fri man, därtill liflig, naturlig
och munter i umgänget * *).
Åfven Hammarsköld tillhörde Afzeiius vänner, liksom Livijn och
Askelöf, men med dessa kom Dahlgren först senare på intimare fot.
Nu gör vår författare äfven bekantskap med finnen A. I.
Arvidsson 8) och C. J. L. Almqvist.
Arvid Afzeiius var en lefnadsglad vänsäll personlighet och hans
unga fru, friherrinnan Afzeiius, som hon kallades, en synnerligen
behaglig och älskvärd företeelse, som spred munterhet och trefnad
omkring sig. 1 deras hus var Dahlgren, särskildt under åren 1814 — 1818,
då han var lärare vid skolan, en flitig gäst, och umgänget där har
varit af den största betydelse för hans personliga utveckling. Här skedde
islossningen i hans lif. Väl hade han redan förut tidigt nog sinne för
glädjen här i världen, men ekonomiskt betryck, ensamhet och otrefnad
i omgifningar, med hvilka han ej kunde sympatisera, hade lagt en
*) På n&gon varmare vänskap från Fryxells sida tyder intet i hans
autobiogTafiska arbete Min historias historia, där han dock nämner, att han
ingått vänskapsförbund särskildt med Sondén och Cnattingius.
*) Dahlgren bevarade honom alltid i godt minne. Han hälsar ofta till
honom genom andra (bref till Rasmus Nyerup af *•’, 1827, meddeladt af Karl
Warburg i publikationen Gnistan 1890, samt i en dikt till dansken J. P.
Miller, Ungdomsskrifter U, 170), och år 1831 sammanträffar han med honom i
lamn. Om RaBk, se Karl Warburg, RasmuB Rask och Sverige,
publikationen Runa 1888.
En annan språkforskare, som samtidigt med RaBk gästade Sverige och
som väckt Dahlgrens uppmärksamhet, var aen originelle Kringvandrande
antikvarien Martin Friederich Arendt, som sommaren 1817 på sätt och vis i
konkurrens med den ofvannämnde höll föreläsningar i Stockholm. Honom inför
Dahlgren i starkt karrikerad skepelse i sin roman Grossörskan Vierdumpels
resa till kanalfesten.
*) C. G. Estlander: A. I. Arvidsson som vitter författare s. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
