Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyngd på hans väsen, som hindrade den inneboende starka lifcglädjen
att tränga fram. Allvarsdraget är äfven alldeles dominerande i hans
diktning före stockholmstiden. Nu fick han en i ekonomiskt afseende
någorlunda bekymmerfri ställning — inkomsterna voro visserligen
ganska små, men hans förnöjsamhet så mycket större —, och, framför allt,
han kom att umgås med människor, som han kunde tycka om och
som äfven tyckte om honom. Allt log nu mot honom och tacksamt
delade han rikligt med sig af sin sprittande vårglädje. Här utvecklar
sig humoristen Dahlgren, den uppsluppne, i det hela taget oförarglige
men stundom rätt satiriske skämtaren, den glade festanordnaren och
tillfällighetstalaren. Han grundlägger här den centrala ställning i det
vittra umgängeslifvet i Stockholm, som han sedan innehar under
1820-talet och ett godt stycke in på det följande årtiondet. Och samtidigt
födes här, i den sköna hufvudstaden och dess härliga omgifning, den
inspirerade sångaren af naturens skönhet.
Om Dahlgrens verksamhet såsom lärare, hans förtjänster och
brister såsom sådan, vet jag just ingenting. Ahnfelt berättar, att
undervisningen vid afzeliuska skolan i vissa afseenden varit klen, särskild!
skulle detta gälla Dahlgrens lektioner i franska, där hans kunskaper voro
obetydliga 1). Denna Ahnfelts uppgift har jag ingen anledning att
be-tvifia; men säkert är, att den unge läraren genom sitt joviala känsliga
sätt vunnit sina elevers tillgifvenhet. Ånnu år 1837 får han mottaga
en hälsning från en af dem jämte en erinran om, huru han på de
gemensamma promenaderna brukat extemporera vers till deras glädje och
uppbyggelse s). Då han under senare delen af maj och förra hälften
af juni 1815 vistades i Linköping för prästexamens afläggande, gör
han sig skriftligen påmint hos sina pojkar i andra klassen; svaret, i
hvilket hvarje elev skrifvit några ord, har han troget bevarat i sin
bref-växling 8). Och när eleverna ville uppvakta skolans föreståndare med
vers, vände man sig till Dahlgren och han sade inte nej 4).
Redan tidigt synes Dahlgren ha haft för afsikt att ägna sig åt den
prästerliga banan. Hans kallelse för denna har visserligen af många
betviflats 5), och finge man sluta af hans humoristiska diktning och
’) Ahnfelt C. J. L. Almqvist s. 3, noten.
*) David Munck af Rosenschiöld till D. s/,, 1837. D:s brefv. K. B. Den
elev, hvars hälsning “Qvistofta-David“ framför, hette De Puy.
*1 Till magister Dahlgren af 2:dra klassens elever 6/, 1815.
*) Ibland Dahlgrens handskrifter på Kungliga biblioteket finnes äfven
en hyllningsdikt i folkviseton till Afzelius, skrifven & 3:dje och 4:de
klassernas vägnar.
Emilie Flygare-Carlén, med hvilken Dahlgren flitigt umgicks under
sina sista år, yttrar t. ex.: “Om någon annan speciell vetenskap än den
glada egentligen låg åt Dahlgrens håg är svårt att känna; då han valde
prästvägen, fattades honom visst icke höga föredömen, men kanske fattades
honom änaå den oemotståndliga kallelsen för det prästerliga ämbetet,
hvilket Byntes stå i full motsats till hans skaplynne“. Minnen af svenskt
förfat-tarlif 1840-1860 I s. 8-9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
