Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om buller med vida yngre gods. De äro synnerligen viktiga för
kännedomen om skaldens utveckling och utgöras af Blomstrens himlafärd 1),
Haga *), Månens födelse 8), Christi uppståndelse N:r 1 Maria (Christi
uppståndelse N:r 2 Dufvan är införd i Poetisk kalender för 1819 under
titeln Dufvan), Djurgården *), Jordens bön 6), några epigrammer, En
juliafton 6), Fråga och Svar 7), jämte några få andra utan intresse —,
däribland en tillfällighetsdikt, daterad 1818, det år, samlingen
antagligen blifvit gjord.
Härtill kommer en del tillfällighetsskämt bland hans handskrifter
på Kungliga biblioteket.
Hammarskölds kritik är fortfarande mycket berömmande — i
granskningen af 1817 års kalender framhåller han dock bristen på djup
och »koncentrisk enhet» —, öfver höfvan, tyckte Palmblad, som i sin
recension af Aurora tydligen velat inlägga en gensaga häremot. De
tre i romanen inflätade dikterna finner han visserligen vara det bästa i
boken, men dock »tämligen gestaltlösa och fantastiska öfverdrifter af
åtskilliga i tidskriften Fosforos och Poetiska kalendern införda stycken,
från hvilka otaliga reminiscenser öfverallt — — äro inflätade. Rec.
förklarar sig högt mot alla dessa ytliga och grundlösa framställningar
af högre idéer och det högre lifvet. Vår allmänhet har i alla fall
mycken möda att hålla sig från svindel i de ljusare rymder, hvad Diktens
äkta genius bor; och när man nu vill rycka henne upp till detta
kaotiska vimmel af tvetydiga änglar, yrande silfer, halfsinniga
febergestalter, af hvilka väl en och annan yttrar en fläkt af verkligt lif men de
flesta blott äro foster af en konvulsivisk inbillning — då må man väl
ej förtänka den goda läsarn, att han af alla krafter spjärnar emot och
hellre vill fortdväljas i sin vanliga värld, så dålig den än kan vara, än
löpa fara att i en hastig färd alldeles förlora sans och förstånd —
Med ett ord: vår förf. har en talang, som vi ej misskänna» o. s. v.
Vid denna karaktäristik af den dahlgrenska dikten har Palmblad
tydligen haft Ynglingen i tankarna; den fick ju ej heller komma med
i Fosforos sluthäfte. Palmblad var, synes det, rädd, att Dahlgrens
klumpiga atterbomsimitation skulle bidraga till att bringa dennes
musi-kaliskt-allegoriska poesi i vanrykte äfven hos de mera välvilligt stämda,
och han tog därföre till storsläggan. Detta bistra uttalande visar tillika,
att det ej var så farligt med den så beryktade fosforistiska
växelbepris-ningen, åtminstone ej så långt fram i dess historia som år 1815. Låt
vara, att Dahlgren af Palmblad ansågs som en ung försökare, mot
’) S. A. 1847-48 II, 225.
1 S. A. 1875 II, 207.
229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
