Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett anslag i samma genre, som Dalin och efter honom
den unge Bellman odlade: täck, änkel och sångbar är denna visa utan
någon stormande yra. Samma stämning andas den obetydliga dikten
Fjäriln — en af romantikens många fjärilsdikter. Starkt påverkad af
Bellman är den lilla klena dikten Haga: liksom denne i sin bekanta
Fjäriln vingad syns på Haga hyllar Gustaf 111, så Dahlgren här Karl
Johan. Människorna jubla och naturen kläder sig i högtidsskrud
honom till ära. Här är naturskildringen änkel utan något mytiskt, men
matt; af dikten ser man dessutom, huru föga det ännu lyckas
Dahlgren att följa Bellman i dennes koncisa folklifsbilder.
En dikt, som står ganska enstaka bland de andra, är Maj och
Amor, som af Hammarsköld kallas ett slags beskrifvande naturmyt, i
hvilken »man skulle kunna säga, att Cypris’ son själf på papperet
fixerat sitt skalkaktiga smålöje^ 1).
Sörjande ligger den förr så ystre gossen Amor bunden i drifvans
bädd: hans bloss är släckt och hans pilar kringströdda. Den unga
Maj ser honom från höjden och skyndar att befria honom. Glada
svärma de båda barnen omkring och ge lif åt den dödsfrusna naturen.
Vid hvarje blick från Amors öga sptrar en blomma upp ur marken;
vid hvarje kyss han trycker på denna framstår en vingad fjäril i dagen.
Men med de pilar han lämnat kvar på stranden leka de tanklösa
människorna och väcka sålunda en aldrig hvilande kärlekslåga till lif *).
De båda putti äro rätt älskliga varelser och dikten andas en lekfull
ro-cocostämning; det är ett mytologiskt stämningslandskap, blekt och
sti-liseradt, som skalden målar för oss, och ingalunda någon speciellt
svensk vårbild.
Dikten hade vunnit på en epigrammatisk koncentration: nu
verkar den uttänjd och som följd däraf något matt. Rimflätningen är
ganska invecklad, men skalden rör sig i allmänhet — tvungna ställen
finnas — med ganska stor ledighet i rimmens fjättrar.
Dahlgrens naturdikt har ännu åtskilligt kvar af den gamla
allegoriska apparaten, men i en dikt sådan som denna märker man, att hans
sångmö snart står färdig att lämna boet för att på egen hand flyga
omkring i naturens glada värld.
Så nu kring fält och stränder,
där vintern födde smärtan,
dess stolta välde bräckes.
Ett nyfödt lif sig tänder
och ljuflig kärlek väckes
och närer allas hjärtan;
*) Svensk Litteraturtidning 1819 (n:r 101.
*) Dikten erinrar om växelsången mellan Bella, Rosa och Florinna i
Atterboms Fågel Blå. Poetisk kalender för 1814 s. 99 —101. Jfr äfven samme
författares Allegro och adagio, där Kärlek och Maj omfamna hvarann..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
