Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dahlgren framträder nu såsom en af ledarna inom det litterära
stockholmslifvet och sluter sig därvid nära till Hammarsköld, i hvars
gästfria och glada hem han flitigt umgås, Askelöf och Livijn. Med de
två senare sammanträffar han ofta i Gröna Rutan.
Om detta sällskap hafva många oriktiga uppgifter varit i svang
inom vår litteraturhistoria J).
«Kongl. Privilegierade Sällskapet pro Vino et Veritate» Gröna Rutan
stiftades den 10 jan. 1816 på Nicanors dag; de egentliga
upphofsmän-nen synas hafva varit Livijn och den såsom shakespere-öfversättare och
publicist kände Georg Scheutz, hvilken då ännu stod i ett vänligt
förhållande till fosforistema * *). Det var från början afsedt att endast vara
ett dryckesförbund, som skulle komma att täfla med Par Bricolie i
löjlighet, hoppades Livijn. Denne älskade muntra dryckessamkväm och
var en utmärkt sammanhållande kraft i sådana. Redan från början
synes Askelöf hafva varit med.
Hvarifrån har namnet tagits? Dahlgren uppger, att det härledde
sig från »ett grönrutigt täcke på ett bord, hvarpå en bål stod, kring
hvilken några glada vänner voro församlade» 8).
Till en början synes ej den nya stiftelsen hafva tagit någon
synnerlig fart *), men den vinner så småningom i styrka; 1819, då
Askelöf beger sig ut på sin stora utrikesresa, synes dess verksamhet hafva
afstannat för någon tid, men följande år vann den en god kraft i
Dahlgren, som år 1820 invoterades. På ett sammanträde den 23 augusti
anmäldes för inträdes vinnande Olof Mollbergssons fader Mollberg, som
fick öppen fullmakt utfärdad på Brefställares namn, heder och
värdighet samt tour och befordringsrätt. Det tal, med hvilket han härvid
hälsades af tjänstgörande stormästaren, är rätt kostligt:
»Edert rykte, min Herre, har icke allenast gått före Eder, nej,
m. H., det har sprungit, lupit och flugit framför Eder, så att innan Eder
lekamliga fot ännu hunnit öfver tröskeln i kyrkoherdehuset på
Ladugårdslandet, så befann Ni Eder redan här och att jag så mä säga midt ibland
oss — — Sillsallat, in. H., äger att hafva smak, och smaken tillhör
det att hafva sin sans; saknas dessa väsentliga stycken, då förirrar sig
människosjälsnaturen utom gebietet för konstfullkomligheten, hvarest
hvarken språkets upphöjning eller planernas ordentlighet kunna skänka
den ett sinnesvärde» 6).
■) Se Fryxells Bidrag och Snellman i Litteraturbladet! Tillförlitligare
Är Ahnfelt Bellmanska sällskapet s. 20 o. f. Gröna rutans handlingar finnas
pä Kungliga biblioteket. Åtskilligt är äfven att hämta ur Livijns
bandskrifter därsammastädes.
*) Livijn till Rääf 5/„ 1816. Ahnfelt Rääf s. 291.
’) Opoetisk kalender, sommarhäftet s. 103.
*) Cirkulär af 15 jan. 1817.
4) Dahlgren tillhörde säledes ej stiftarna, som Ljunggren (S. V. H., V,
387) pftstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
