Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland Gröna Rutans handlingar finnas äfven
»Fundamentalstadgar för Ledamöterna af den oförbränneliga, outransakeliga och
sma-ragdglänsande Gröna Rutan», hvilken äfven stundom kallas den osynliga.
Sällskapets uppgift vore »att skratta åt sådant folk, som i afvaktan
af mycken vishet och stora hemligheter låta sig recipieras i detta
broderskap»; på sammanträdena skulle därefter gask följa.
Nya medlemmar måste invoteras, och särskild reception skulle
hållas, ifall man för hvarje gång, då någon ny ville vinna inträde, så
beslöte; dock borde ej gärna härvid samma ceremoniel två gånger
begagnas.
»Gröna Rutans hemlighet består just uti att vara ingen».
Då man var angelägen att visa, att man var höjd öfver det
vanliga ordenssofisteriet, fastställde man redan från början såsom en
orubblig grundlag, att några permamenta ämbeten med särskild rang inom
sällskapet aldrig finge i Rutan inrättas. De officianter, som kunde
finnas nödiga, utsågos för tillfället.
Politik fick ej vid sammanträdena diskuteras, lika litet som fallet
varit i Manhemsförbundet.
Rutans skyddspatron var den helige Nicanor, och dennes dag var
äfven sällskapets högtidsdag.
1 allt äro ett sextiotal medlemmar kända.
Det visar sig vid en granskning af deras namn, att Gröna Rutan
varit en kamratlig förening af yngre tjänstemän i de olika verken, en
och annan lägre militär, några lärare, en del affärsmän, några få politici
af bondeståndet (Longberg, Danielsson och Rutberg) samt slutligen en
grupp litteratörer, äfven de till största delen tjänstemän, såsom, utom
de förut. nämnde, den bekante boktryckaren Deleen,
biblioteksamanu-ensen Carl Ödmann, Stjernstolpe, möjligen Hammarsköld — ett
manuskript skrifvet med hans stil finnes bland handlingarna — samt Arvidsson,
hvilken dock ej inträdde förr än år 1823, då han öfverflyttade till
Stockholm. Med undantag af Stjemstolpe, Deleen och kanske äfven Ödmann
tillhörde de alla Nya skolans krets i vidare mening. Till denna grupp
kan man också räkna arkitekten A. Nyström, Askelöfs gode vän. Bland
medlemmame finna vi flera af hufvudstadens främsta musikaliska
förmågor på den tiden. Musiken har nog också spelat en roll i Gröna
Rutans umgängeslif.
Under sammanträdena buro bröderna särskilda namn, som till en
början voro tämligen godtyckligt valda, dock ofta roliga: Deleen var
Rutans X eller obekanta princip, äfven kallad Sanningens boktryckare
och lögnens fader, Scheutz Dauphin eller Rutans stortumlare,
Danielsson ordensbiskop o. s. v. Två af namnen äro särskildt intressanta,
ty de visa, att sällskapet ansåg sig vara ett slags fortsättning af Pro Joco:
Gert Wollenweber (Askelöf) och storgevaldigem och storinkvisitom Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
