Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du drogs fram i ljuset, men när jag får se den, blir min första tanke
på dig. Du har ärft karaktären af klippan, som födde dig, men visst
klädde himmelen sig i purpurskyar, när du såg den första gången; ty
af denna anblick fick du den milda skönhetskänslan, som ej berget
kunde gifva» * *). Och man förespår honom en snabb och god
befordran på den prästerliga vägen, hvilket ju alldeles icke gick i
uppfyllelse — Dahlgren dog som fattig storkyrkokomminister i Stockholm.
»Si», skrifver en. vän, »bara du blir hofpredikant — och ’därtill behöfs
blott din egen vilja och ett aldrig så litet ord af en excellens eller en
nådig grefvinna, af hvilka högheter du hos mången står så hjärtans
väl (!) — så har du öppna fältet till Romfartuna och stora Tuna och
Västerplana och Luleå och Malmö och Gäfle och Hjo och alla legala
lägenheter, som bebyggas och bebos i Sveriges och Göthes rike med
alla underlydande länder, furstendömen, grefskaper, berg, öar och träsk,
item alla feta brödstycken, så ock de magra». *) — —
I oktober är Dahlgren tillbaka i Stockholm: »Åndtligen är jag»,
skrifver han till Thomander den 13 i denna månad, »lössläppt från
Sibirien, efter att i fem månader hafva fångat räfvar, soblar och hackat
tänderna af köld. Jag sträcker händerna som Moses åt himmelen, ty
de äro fria, och fast den himmel, som är ofvan, blifvit för mig mindre,
har den inre dock vidgat sig, ehuru där ännu är natt och bara stjärnor.
Men jag hoppas, att morgongryningen snart skall frambryta. — Sjungen
då åter, små fåglar! Och markens blommor, vaknen upp, ty dagen
gryr» 8).
1 1820-talets litterära lif tog Dahlgren en framstående del. »Rörelse
och lif är min sak», säger han själf i ofvan citerade bref. Och han är
samme uppsluppne spektakelmakare som förr. 1822 »omkristnade» han
t. ex. en skomakaregesäll till Markall, som bekant P. A. Wallmarks
vedernamn. 1824 skulle denne person mönstra beväring; då hans namn
uppropades, föll öfverståthållaren och församlingen i skratt, karlen blef
kasserad och i rullorna införd som oduglig, berättar Dahlgren. »Historien
har sedermera lupit kring hela stan, hvarför jag efter vanligheten fått
sitta i sticket. Dock hafva mina förmän ej vågat sig på mig angående
bamakristningen. Hvad ödet ibland själf dock är roadt af det komiska»! *)
1 den stora slutbataljen mellan gamla och nya skolan fick han nu rikt
tillfälle att ge luft åt sitt spelande skämtlynne. För polemiken var äfven
hans naturell synnerligen passande. Godmodig i hög grad trots en
stundom framträdande dock endast ögonblicklig retlighet var han
ingalunda bittert sårande som t. ex. Livijn och fördrog i allmänhet
mot-huggen med jämnmod. Stundom kan väl hans vrede blossa häftigt
’) N. Mobeck till D. s/,, 1823. D:s brefv, K. B.
*) Lundborg till D. **/,, 1823.
*) Ahnfelt Tankar och löjen s. 101.
4) D. till Thomander april 1824 Tankar och löjen s. 114—15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
