Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Hammarsköld, som ej heller ännu var synnerligen politiskt
vaken, men ville brassa på som under de glada polyfemsdagama samt
3. Livijn, som ville strid men med större beaktande af det
politiska och samhälleliga.
I detta kritiska ögonblick kom Atterbom hem och anfallen mot
honom kommo alla stridiga viljor att förena sig till en stor slutbatalj,
en sådan, som Hammarsköld och Livijn önskat.
Men när Atterbom vid årsskiftet 1820 — 21 ville göra allvar af
sitt beslut att inställa all polemik och sökte försoning med forna
motståndare, fick missnöjet med honom nytt lif; Hammarsköld insände en
skarp granskning af årets kalender, hvilken af Palmblad betydligt
omarbetades, och Livijn meddelar Askelöf den 24 jan., att följden af att
Atterbom till Leopold sagt sitt pater peccavi och knäfallit för Esaias vore den,
att andra markallsnatten redan låge under pressen, upsalienses ovetande,
och han tillägger: »på heder, den är kvickare än den första. Far min»
(~ Dahlgren) »har gjort själfva stommen och en del af ifyllnaden, och
din tjänare har ockrat med sitt pund efter den anda, som i honom är».
Palmblad och Atterbom ville, säger den förre sex dagar senare
till Hammarsköld, ha slut på det ständiga guerillakriget, ty krafterna
måste sparas till stora idrotter. »Man utger hvart år eller hvartannat en
Natt; den svarar på femtio småstenskast» 1).
Kommittén höll allt fortfarande sina sammanträden: »kämpame
äro alltid på vakt till anfall och försvar», skrifver ledamoten målaren
Sandberg till Fogelberg *).
Emellertid kom Atterbom redan i febr. till Stockholm för att
återtaga sin undervisning vid hofvet och synes snart hafva skingrat
Hammarskölds farhågor i fråga om hans förhållande till de maktägande inom
litteraturen; hade icke denna förlikning kommit emellan, så hade, menar
Livijn, en schism mellan upsaliensarna och stockholmarna inträffat: »Då
fråga uppstod om andra natten, framställde de förra så många om och
men, att man ljusligen såg sanningen af mitt gamla påstående, att jämväl
hos dem är det mindre fråga om sak än om person. Följden blef,
att man grep verket an utan att vidare bry sig om dem, och att man
jämväl var betänkt att utgifva något allvarsamt. Euphrosyne var redan
anvärfd; far min och din tjänare hade redan satt sina pennor i ordning».
Men »verkhästen, Herr Lars» ville ej vara med 8), och af det allvarliga
blef alltså ingenting. Arbetet med andra markallsnatten bedrefs däremot
med ifver, och de första dagarna af april förelåg Åsnan, »hjältedikt,
öfversatt från tungusiskan», i bokhandeln.
Ljunggren framhåller, att denna andra del ej på långt när väckt
samma uppseende som den första, och däri har han otvifvelaktigt rätt.
’) Ljunggren S. V. H., V, 458.
J) Bref tm Fogelberg K. B.
’) L. till Askelöf Ljunggren S. V. H., V, 458.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
