Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock synes den ingalunda hafva varit så obemärkt som han antager x);
och säkert är, att den flerstädes blef skarpt kritiserad. Courieren
konstaterar, att den haft stark afsättning, och att det redan glunkades om, att
ytterligare fortsättning vore under arbete; den erbjöde en i sanning
lockande tafla af löjlighet; satiren vore den mest jollrande och hade
nästan alltid utseende icke af ilska utan af ren humoristisk ingifvelse.
Man hänfördes oemotståndligt af densamma, ända till dess man började
fråga sig, om det nöje man njöte vore oskyldigt eller icke. Genom
arbetet ginge en ton af lättsinnig moderation, men författaren gynnade
synbarligen det parti, som han läte segra. Recensenten erkänner
författarens talang, men är synnerligen skarp mot den genre, dit arbetet
hör: »vi klaga, att en sådan talang kunnat så oärligt och lömskt
användas, kunnat tillåta sig så fega anfall utan att någonsin se sina
motståndare i ansiktet» *).
Anmärkaren utpekar ännu tydligare arbetets hufvudförfattare:
»Mollbergs epistlar hafva föregått detta arbete. Desamma hafva med
loford blifvit granskade på behörigt ställe. Säkert skall äfven en dag
detta af likheten påtagliga och visserligen såsom äkta erkända barn af
samma andeliga fader njuta samma förtjänta uppmärksamhet. Osäkre likväl,
huru länge med denna rökelse torde fördröjas och till huru många den
kan spridas, våge vi emellertid att göra land och rike uppmärksamt på
detta tidens ovanliga foster. Vi göra det med följande lofsång:
Dårar, Laster, fröjden er
och du, tryckta rimmarskara,
frälst ur sextonårig fara,
andas — Kellgren är ej mer!»
Att planen i arbetet ej kunde upptäckas vore ju naturligt, då det
skulle fortsättas i oändlighet 8).
Stockholmsposten teg och äfvenså Wallmark, men den kritik, som
han så sent som den 17 aug. underkastade årets poetiska kalender, alltså
sju månader, sedan den utkommit, är tydligen ett tack för sist.
Leopolds vänner upptogo skämtet med honom illa; v. Brinckmann
anser det vara en verklig skamfläck för tidens liberala anda och finner
nationen därigenom förolämpad: »hans misstag, där de finnas, borde
aldrig klandras utan med en blygsam vördnad» 4), och Tegnér utbrister
efter att ha beklagat Leopolds olyckliga belägenhet — han var vid denna
tid nästan blind: »Och likväl lärer Hammarsköld, den eländige, nu
nyligen ha sammanrimmat ett paskill mot det gamla sjuka lejonet, men
’) Den citeras exempelvis på två stallen af P. G. Cederskjöld i ett
gen-mäle mot Allmänna Journalen (Bihang till Argus 28 nov. 1821).
’) Courieren för den 28 maj.
j j 5 dec
v. B. till Järta 17 jan. 1822. Ur Hans Järtas literära brefväxling L
Bref till och från C. G. Brinkman, utgifna af E. Lewenhaupt s. 20—21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
