Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att säga tvåklufven. Åsnan var dock hufvudpersonen; Paw vore att
betrakta som dennes fylgja.
Detta, att Wallmark uppträder i två skepnader, vållar onekligen
någon oreda, men i de flesta fall låter det sig göra att fatta åsnan
Markall såsom representant för tidningen Allmänna Journalen och Paw
såsom dennes redaktör, författaren Wallmark.
Denne den akademiska smakens kringvandrande Don Quixote
borde naturligtvis ha en vapendragare liksom Cervantes odödlige hjälte,
och härtill valdes Asphalinius, som Dahlgren låter hafva blifvit
förvandlad till galt vid Apollos afstraffning af de slagna rimmarna i slutet
af första natten, där denne äfvenledes uppträdt. Asphalinius betecknar
kyrkoherden David Aspelin, en af Tegnérs närmaste vänner, en till
karaktären utmärkt, tillbakadragen man, som ej spelat någon roll i de
vittra striderna 1). Som vi minnas, ansåg äfven Atterbom, att någon
mera betydande litteratör bort väljas till Paws vapendragare. Ja,
Dahlgren låter honom själf bli förvånad, då Paw tillkännagifver sitt beslut
att välja honom, men Paw svarar:
När vishet sig med bärsärksstyrka parar,
dem båda vinkar ärans segerlön.
Här ligger en af anledningarna till, att Asphalinius blef andre
man i den stora dikten; ehuru akademist till sin litterära åskådning,
var han en ifrig anhängare af den götiska riktningen inom litteraturen,
som Livijn och äfven Dahlgren numera ej kunde med: att på en gång
vara akademist och göt, syntes kommitterade som en stor löjlighet.
’ Dessutom hade han upprepade gånger hugnats med Svenska akademiens
pris, och äfven till Svensk litteraturtidning (Bihanget för januari 1820)
inskickat ett genmäle på dess kritik af hans året förut utgifna diktsamling.
Det kan ju också vara, att Dahlgren haft förkärlek för Asphalinius,
emedan detta öknamn från början var hans eget påhitt. Mot diktens
slut ersättes han såsom väpnare af Lindvurmen d. v. s. Lindeberg, som
onekligen af alla bäst passade därtill.
Möjligen visar hjältedikten Åsnan anslutning till Atterboms Nya
scener ur Rimmarbandet *), där Stupidobex (Lindegren) uppträder ridande
på en åsna, åtföljd af sin dräng Fanfaron (Nya Posten, utgifven af
Tömeblad) på en galt, medan den mäktiga fen Sysis bor i en jordkula.
Den äfventyrslystne riddarn Paw vandrar i solnedgången tankfull
utmed en strand; han är trött på sitt dådlösa lif och fattar ett fast
beslut att följande morgon ge sig ut på riddarfärd. Rökande sin kära
sjöskumspipa somnar han. Hans skyddsgudinna, fägudinnan Sysis,
kommer farande genom luften, och då hon till sin glädje finner den länge
sökte, inviger hon honom med en kyss till hans dråpliga hjältelif.
Därpå sveper hon honom i sin schal och tar honom med sig öfver lan-
*) Han afled tämligen snart efter det andra natten utkommit, den 25
augnsti.
*) Polyfem II: n:r 11-13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
