Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen kommer riddar Paw till paradiset, där ett starkt sken
bländar hans öga: det strålar från medaljer, som här hänga bredvid
hvarandra i oräknelig mängd.
Här finnes en hedersbänk för aflidna medaljörer och allehanda
kräslig mat. Här återfinner Paw jämväl sin käre Asphalinius, som
slutligen af den obarmhärtiga satiren blifvit stekt till döds 1).
Riddaren hinner till sist öfverdrotten Polyhistrio, som sitter vid
glömskans flod, i hvilken han doppar den arme Lindvurm för att rena
honom »från hvar fläck, hvar osmak, hvar fantastisk yra». Denne får
nu Paw till väpnare i stället för Asphalinius, och genom en bakport
kommer han ut i det lefvande lifvet igen.
Paw och Lindvurm komma i femte sången till Marenos port, just
som bödeln gör sig i ordning att bränna Struthios d. v. s. Wallins
bild *). 1 det lifliga folkvimlet — ordningen upprätthålles af Trasenberg
(Cederborgh) såsom länsman — återfinner Paw sin åsna och får del af
hennes vedermödor under den tid de varit skilda. Satiren hade tuktat
henne med en piska, hvars påk en gång i världen skars af Thorild, och
drifvit henne till fosforistema, som användt henne till packåsna och haft
sitt nöje af hennes dans de timmar hon fått hvila från sitt slafgöra.
Och den usla maten! Endast kalenderhafre och fosforkakor! Slutligen
hade hon tillika med det usla följet anländt till Blåkulla, där en vild
orgie firats. Till tåget hade nu åter slutit sig Polyfem och
Mollbergs-son, hvilka ändtligen vaknat, och bland de öfriga finna vi en ny figur,
»en esoterisk lärd magister» d. v. s. Almqvist.
En annan gräslig plåga hände henne äfven midsommarsnatten, då
hela naturen fått lif och så när skrämt henne till döds. Ändtligen
kommo de till en stad, som förlorat sin gudomlighet, en åsna, i hvars
ställe Markall höjdes på tronen. På detta sätt undanryckt fosforistemas
gissel, blef hon dock ej länge i sin härlighet. Ty då hon spordes om
utgången af ett krig, som stadsborna tänkte börja, befanns det, att hon
plötsligt blifvit mållös — satir mot Allmänna Journalen som politisk
tidning — och drefs med hån ur staden. Till all lycka hade hon nu
återfunnit sin herre.
Markall, Paw och Lindvurm anträda i sjätte sångens början
åter sin färd. De möta en jätte, som med två väldiga kvastar
korrigerar luften och söker sopa himlahvalfvet rent. Den som vill lära
sig den äkta kritikens konst har endast att hänga sig fast vid en af
kvastarna och låta sig kringsvängas af jätten. Det värda klöfverbladet
dröjer ej att pröfva detta medel till kritisk utbildning. Ännu äro dock
*) Aspelin lefde ju ännu, det säges också i dikten, att Asphalinius
endast är andligt död.
’) Syftar troligen på en insändare mot Wallin af öfverfältläkaren
Ekman i tidningen Anmärk aren af ul, 1821 och har ej med de litterära eller
religiösa förhållandena att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
